Månstrimmans bleka ljus
sprider silver på jorden,
och letar sig in i vårt hus.
Timmen är tidig och frusen.
Sömnen dröjer i natt.
Då hör jag sång över husen:
"Se här, vilken underbar skatt!"
En ängel skimrar och lyser,
så stjärnorna bleknar i glans.
Jag står vid fönstret och fryser.
Trodde inte att änglar fanns.
Hon bär ett spädbarn på armen
med krona på fjunigt hår,
och en filt för att hålla värmen.
Han föddes visst bara i går..
Men jag vet att det barnet fick bära
ett kors, med smärta och blod.
Hans ord, de blev till en lära
vi kanske ej alltid förstod.
Den allra vackraste gåvan
är kärlek och osjälviskhet.
Den tanken är för oss ovan.
Vi kräver dyra paket.
Nu firar vi honom vid borden
med rätter i överflöd,
när de flesta människor på jorden
har svårt att få dagligt bröd.
Och här låg jag sömnlös och tänkte
på julstök och barrande gran,
när plötsligt ett ljussken blänkte
högt över taken i stan.
(av Christina Glasell)