Han placerade mig då i en privat Facebook-grupp, tillsammans med 25 andra, många mycket kända och oerhört duktiga pärlkonstnärer från hela världen (men mest från USA)som också med glädje ville vara med om detta.
Jag fick först panikartad prestationsångest.... men när jag väl började med knutarna, insåg jag att jag kanske inte helt behövde göra bort mig. Som vanligt hade jag bara en vag aning om vad resultatet skulle bli, när jag startade mitt första projekt, men när jag fäste trådarna på ena lås-delen, kom idéerna allteftersom arbetet fortskred.
Och jag var nöjd, när det var klart.
Ett brudhalsband med swarovski-kristaller (secondhand) vita sötvattenspärlor och mängder med seed beads i guldfärg blev resultatet av min prestationsångest. (tala om positiv stress!!)
Men sedan kom det verkliga problemet: Att fotografera vitt! Jag brukar alltid använda dagsljuset vid fönstret med lampa på andra sidan när jag tar mina bilder på fri hand. Nu var det gråmulet och dimma, och gryningen övergick nästan direkt i skymning.... Och dessa bilder skulle ut i världen som reklam för ett stort företag med kontor i New York.....
Jo då.... Det blev ganska OK, men här på min blogg vill jag komplettera lite med att visa nacken på halsbandet, där låset egentligen skulle ha suttit. Och lite mer av själva låset. Och en annan typ av helhetsbild.
Så här är några fler varianter på samma tema:
