NÄR INGA ORD FINNS

Jag var på begravning i går... Min svåger, en av Sveriges duktigaste naturfotografer, lämnade plötsligt både kameror och stor familj mitt i naturens underbaraste tid. Jag vill ge honom och hans närmaste en av mina finaste dikter. Den har varit publicerad i Piteåtidningen tidigare i år.


NÄR INGA ORD FINNS

Det finns inga ord som förmedlar
den innersta smärtans djup.
När stigarna plötsligt försvinner
framför ett hisnande stup.
När allt som leder tillbaka
är stängt av tiden som går.
Då vill jag att änglar ska vaka
vid din väg, så den ej blir för svår.

Jag ber om ljus genom natten
och en stav, som grönskar ibland
och en källa där gudarnas vatten
flödar bland stenar och sand.
Jag har hört om ett svärd,
som kan skära
igenom mörker och is.
Och jag vet en hand som förärar
oss nycklar på änglars vis

Ty det finns en dörr där det lyser
av sommar runt dörrkarmens kant.
Kanske står du och huttrar och fryser.
Sök då och se! Det är sant.
För det sägs att smärta och tårar
förvandlas till pärlor en gång
och vintrar förvandlas till vårar.
Det viskas i Herdens sång.

(text och foto av Christina Glasell)