MER FRÅN SANDSKRIFT

 Här är ytterligare en dikt från min bok. Morgonstjärnan är en symbol för Kristus, enligt tradition. Att önska något, eller be om något i Kristi anda innebär att man önskar helt osjälviskt, för någon annans räkning, eller för en större sak. Alltså i den osjälviska kärlekens anda.

                                 

                                 MORGONSTJÄRNAN

Nymånen kisar 

mot solen,

betraktar 

i upphöjd tystnad

jordaxelns lutning 

med höst och vår,

ser gryningens vandring åt väster

och städer tändas

i skymningens spår

Med slipad skära

skördas önskningar 

och drömmar

fångade 

ur flyktiga tankars brus

De sänds genom tystnad

till zodiakens stjärnor

som flätar ödesmönster

av mörker 

och av ljus

Men Venus, 

allt blekare av gryning

sänder sin viskning 

över hav och land:

”Allt du önskar, 

i min anda, vill jag ge dig,

som en morgongåva, 

ur min lysande hand.”