 |
| Coiling mer tråd av sterlingsilver och sötvattenspärlor. |
flammade
och tynade bort.
Och gräset skalv
under mina fötter.
Mina ögon följde en domedag,
en katastrof,
långt större
än den som utplånade
dinosauriernas himmel.
Fanns kanhända planeter
med hav och berg
som glödgats, brunnit
och förångats
i stjärnans dödssjuka andedräkt.
Länge, länge kände jag
hur gräset skalv
i flerhundraårigt ljus
från novan
i Svanens stjärnbild
(Christina Glasell)
Mycket vackert!
SvaraRaderaTack min vän!
SvaraRaderaJag såg detta från min gräsmatta vid min då nya lägenhet. Kväll efter kväll såg jag hur stjärnan sedan krympte efterhand. Om jag bara anmält detta till ett observatorium då, hade novan fått mitt namn. Ingen lade märke till detta vid den tidpunkten, eller anmälde det till astronomer, som ju bara betraktar en mycket liten del av himlen i taget... Det upptäcktes senare av dem, att något hänt där, men astronomerna påstod att det skedde på hösten... Jag vet...