UR DJUPEN

De kommer fram ur djupen, 

Från sjöarnas gömda hålor.

Vad deras avsikt är vet ingen 

för de skyr ljus och försvinner alltid 

och förenas med de djupa skuggorna 

under nattens tysta timmar.

I bland kan man se skepnaden av någon, som

förstenats 

av att ha överraskats av soluppgången.

De okunniga förväxlar dem då 

med en stubbe, eller sten, 

som tagit form efter deras vålnad 

när de fåfängt försökt ta sig tillbaka ner i djupen.

av christina glasell

TILL BALEN?

Nu är det klart. Mitt första pärlbroderade smycke, alltså. Malakit, sötvattenspärlor,  glaspärlor och snäckskal.
På baksidan är det äkta skinn och låset är handgjort av silvertråd.
Visst är det till salu, om någon blir så där alldeles förälskad i det. Det ligger fint runt halsen. I alla fall på mig.
Kanske priset ska vara ca 700:-? Det är ju ett ändå bara nybörjar-projekt. ;)

PÄRLBRODERI

Länge har jag haft sug efter att lära mig att brodera sådana här maffiga smycken. men jag har inte riktigt vågat ta ut svängarna förrän nu. Färger, former och mönster ska stämma så att helheten blir ballanserad och harmonisk.

Jag hatar att gå efter givna mönster. Vill försöka själv in i det längsta. Formar efter gehör, och det får bli det det vill bli, och kan bli, med det jag har.

Så är detta, smycke nästan klart. Nu återstår bara själva bandet, så att det kan bli användbart som halsband.

Det kan bli vad som helst, för jag vet inget alls om spiral-rope, eller turkisk virkning. Tänker göra något på känn även här. Ska bli spännande,

                       

PLÖTSLIGT HÄNDER DET

Jag fyndar gärna på loppis. Bärnsten brukar vara ganska dyrt även där, men ibland hittar jag verkliga dyrgripar bland stenarna i ett halsband. Noga betraktar jag dem en och en mot ljuset med lupp, för att söka inneslutningar av allehanda slag. Någon enstaka gång kan det bli en högvinst. Som den här tunna stenen, som satt nästan längst upp i nacken på ett så gott som nytt halsband. Jag har fotograferat stenen från båda sidor.

REST-LESS

REST-LESS-LEGS
Myrkryp i benen, eller i hela kroppen.... Den som vet vad det är, vet också vad sömnlöshet är... och hur det är att vara så trött att man somnar gående från kök till sovrum. För när man rör på musklerna, känns inte krypningarna så mycket. Så var det för mig för ett antal år sedan (och är det fortfarande i bland.)
Jag beställde läkartid, men väl där fick jag besked att det inte fanns någon bot. Tack och lov var jag väl påläst och hade reda på att Parkinsson-medicin också hjälpte mot dessa besvär. Men medicinen har flera biverkningar... Sömnproblem är det vanligaste.... Och rastlöshet...
Men sömnlösa, rastlösa stunder ägnar jag numera åt smyckeshantverk... Det är alldeles tyst i huset och kreativitet och skapande flödar. I alla fall i bland.

Detta hänge är en av mina nattliga skapelser...(gåva)
Det är en stor turkos, infattad med coilad silvertråd,  
detaljer i sterling-silver och små sötvattenspärlor.       

Denna orosfyllda natt!                    

Aldrig får jag sova fatt. 

Oro, som elektrisk ström 

hindrar mig från nattlig dröm. 

Upp och vanka, upp och stå, 

traska runt och bara gå. 

Vila stilla, slappna av...

Jag får vänta till min grav. 

Högsta önskan? Jag kan svara...

är att sova, sova bara!

(av Christina Glasell)