söndag 27 mars 2011

BÄRNSTEN FÅR MIG ATT HISNA

BÄRNSTEN FRÅN NÅGRA OLIKA GAMLA HALSBAND I NY KOMBINATION.


Bärnsten har alltid fått mig att hisna! Träd från forntiden, då dinosaurierna levde, har lämnat kvar sin kåda, som med tiden förstenats. Det finns bärnstensfyndigheter över hela världen, efter skogar av olika slag, på alla kontinenter. Den förstenade kådan kan vara allt från 20 till 300 milj. år gammal. 

Det är svindlande att hålla en sådan sten i handen och veta att detta kommer från en trädstam någonstans på jorden, från en tid långt innan Adam och Eva ens sett dagens ljus, särskilt om en liten fluga finns innesluten i ädelstenen.

Inneslutningar av små växtdelar, som barkflagor, mossa, frön, sporer, pollen, mm ger mig en känsla av att se in i ett tittskåp från jordens forntid, när jag med lupp betraktar sten efter sten i ett gammalt halsband som jag fyndat på loppis... Vad man blir ödmjuk som människa och individ av ett sådant perspektiv! Vilka tror vi att vi är, egentligen?

Baltisk bärnsten lär vara den som är finast. Den, som vi, som bor runt kusterna i södra Sverige, kan hitta vid en strandpromenad tidigt en morgon efter en stormig natt, om vi har tur. Den är nämligen så lätt, att den flyter i saltvatten. Då spolas den upp på stranden tillsammans med tång och snäckskal när vågorna går höga. 

Baltisk bärnsten kan man hitta längst stränderna runt hela södra Östersjön. Men så  långt upp som till den Halländska kusten söker sig endast ett fåtal dyrgripar. I Halland kallas bärnsten för övrigt för rav....

Ett riktigt museum i miniatyr
med mossa och frön och urgamla djur
Man hör nästan myggans iiande ljud
och känner sticket i oskyddad hud.
Så sällsamt att detta få skåda
i en bit av förstenad kåda.
SKÖTSEL AV SMYCKEN

Egentligen vill man tro att metall och stenar är oömma, och håller färg, glans och lyster för "vardagsslitage". Men några saker kan vara bra att veta:


Oäkta smycken består av metallegering (blandad metall) och då finns ofta bl. a. koppar med i bilden. Särskilt i fuktig, varm och salt miljö (svett... bad... varma, fuktiga lakan, luften i ett badrum) vandrar kopparjonerna lätt till de andra metallerna, så att röd missfärgning uppstår. Det kallas på fackspråk för galvanism, och till vardags för rost eller oxidering. Det sker snabbast när en katalysator tillsätts. I detta fall salt.

Guld är en ädel metall, och stabil, men silver blir svart med tiden.

Äkta pärlor och vissa stenar, som turkoser, bärnsten, malakit är känsliga för parafym, hårspray och andra kemekalier. Det är också bra att veta.

DÄRFÖR:

Smycken i badrummet oxiderar lätt.

Smycken i fuktig sängvärme likaså.

Parfym och hårspray innehåller kemikalier, som kan förändra metall och vissa känsliga stenar. (Bärnsten, turkos, äkta pärlor)

Solen kan också förändra bärnsten och turkos.

Blus eller tröja mellan smycke och hud är ett bra sätt att hålla smycket fint länge.

TARA

TARA
Makraméhalsband i svart tigergarn med äkta silverdetaljer, turkoser, bärnsten och korall. (Sålt)

MICROMACRAMÈ

Micromacrame kallas den teknik jag använder till mina finaste knutna halsband och armband. Materialet jag använder är, för det mesta, vaxad bomullstråd, eller tråd av lin. Men helst vill jag knyta med syntettråd som är så pass tunt, att det t.o.m. går att trä på sötvattenspärlor och stenar med lite mindre hål i, där det passar.

Knyttekniken är mycket gammal och kan återfinnas både bland indianer och i gamla Kina. Sjömännen använde också dessa knutar till både flaskdekorationer (skydd) och annat i sin vardag.

Mönstervariationen och knutarna har jag, personligen, hittat i gamla böcker från 60-70-talet, då denna tekniken hade en trend-period. Man gjorde både gardiner, vepor, väskor, skärp och visa plagg i makramé, på den tiden, men använde då ett helt annat garn än det som finns i mina smycken.

Nu har makramé blivit trend igen. Men nu är det, i första hand, smycken som gäller, med finare knutar och med pärlor och stenar, som inslag.

AUM

AUM
Svart makraméhalsband med äkta stor silverpärla med AUM-tecken två lila agater, m.m. (1259:-)
BRINN-STEN

Förstenad kåda
fylld av forntidens mystik

Strandar
med havets dyning

Brinner
i sanden
som på sin jättefuras bark
i samma sol
som i förgånget Eden

(dikt av Christina Glasell)
Vet du om att bärnsten är så lätt att den flyter i saltvatten? I södra Sveriges kan man göra fynd från Skånes östkust till upp utmed Hallandskusten. Det är den fina Baltiska bärnstenen man hittar då.

På halländska kallas bärnsten för RAV

COILAT JADEHÄNGE

COILAT JADEHÄNGE

FABLE (Dikt som i tävlingen VINTERSAGA illustrerade halsbandet nedan)

She was a lady, bent with age,
so shy, not fond of talking.
Her hair was grey, just like her clothes
but her footsteps were silver, when she was walking.

The touch of her feet glistered pale
of something with magical power.
They looked like stars of the Milky Way
seen in the twilight hour

No one could understand this kind of glow.
Wise man said: "We know nothing that is shining so."
But the purple roses at her gate
(You will them always remember)
ignored the winter and the snow,
blossoming in dark December.

Everywhere else the isy cold
froce every leaf and flower
but around her little gardengate
was summerwind with mighty power.

(by Christina Glasell)