POESI, LYRIK, DIKT OCH VERS
Egentligen är jag i själen mest poet. I hela mitt vuxna liv har jag skrivit dikter, visat upp dem för de som varit intresserade, på den skola, som just då råkat vara min arbetsplats, (Jag är idrottslärare, men nu pensionerad sedan ett år tillbaka) fått konstruktiv kritik och beröm av specialister (bl.a. språklärarna), fått publicerat ca trettio dikter i olika tidningar, mm. En del sattes upp på lärarnas egna anslagstavlor, runt om på skolorna, när det var något speciellt, som just den dikten berörde. Men när det kom till utgivning var det stopp. Förmodligen var det, i första hand, för att jag valde fel förlag, i andra hand, för att det var just lyrik.
Till slut fick jag oväntad hjälp från några avgångselever på mediaprogrammet på skolan där jag då jobbade.(Malin Olsson, Karl-Henrik Larsson och Katarina Baatz) De hade valt som projekt, att lära sig hur man gör layout till en bok, och jag blev tillfrågad, om jag ville bidraga med material. En diktbok var lätthanterlig, med sina små, korta stycken. Jag valde ut dikter, med stress, utbrändhet och positivt tänkande som tema, och la till lite om andlighet och religion. Min mamma, Rut Nilsson, som är mycket duktig på att teckna och måla, hjälpte mig med pärmens design och teckningar. Utan deras beslutsamma hjälp, hade det aldrig blivit någon bok. Detta var för nästan tio år sedan.
Jag fick en CD med hela layouten, bilder och pärmar, helt klar att tryckas upp, var som helst, där det fanns en lämplig maskin för proceduren. Det gällde bara att hitta något förlag, som ville göra det. Men då var det stopp igen. Lyrik säljer inte. Det läses inte och jag var okänd. Mamma var också lite besviken.
Så jag började, som många andra, att göra smycken i stället. Kreativiteten måste ju ut. Där hade jag framgång, medan CD:n från mitt arbete låg kvar i byrålådan. Men nu har jag tagit fram skivan på nytt, gjort slag i saken, och sett till att utgivning verkligen blir ett faktum. För egentligen är jag i själen mest poet.
Christina Glasell
SKÖTSEL AV SMYCKEN
Egentligen vill man tro att metall och stenar är oömma, och håller färg, glans och lyster för "vardagsslitage". Men några saker kan vara bra att veta:
Oäkta smycken består av metallegering (blandad metall) och då finns ofta bl. a. koppar med i bilden. Särskilt i fuktig, varm och salt miljö (svett... bad... varma, fuktiga lakan, luften i ett badrum) vandrar kopparjonerna lätt till de andra metallerna, så att röd missfärgning uppstår. Det kallas på fackspråk för galvanism, och till vardags för rost eller oxidering. Det sker snabbast när en katalysator tillsätts. I detta fall salt.
Guld är en ädel metall, och stabil, men silver blir svart med tiden.
Äkta pärlor och vissa stenar, som turkoser, bärnsten, malakit är känsliga för parafym, hårspray och andra kemekalier. Det är också bra att veta.
DÄRFÖR:
Smycken i badrummet oxiderar lätt.
Smycken i fuktig sängvärme likaså.
Parfym och hårspray innehåller kemikalier, som kan förändra metall och vissa känsliga stenar. (Bärnsten, turkos, äkta pärlor)
Solen kan också förändra bärnsten och turkos.
Blus eller tröja mellan smycke och hud är ett bra sätt att hålla smycket fint länge.
MICROMACRAMÈ
Micromacrame kallas den teknik jag använder till mina finaste knutna halsband och armband. Materialet jag använder är, för det mesta, vaxad bomullstråd, eller tråd av lin. Men helst vill jag knyta med syntettråd som är så pass tunt, att det t.o.m. går att trä på sötvattenspärlor och stenar med lite mindre hål i, där det passar.
Knyttekniken är mycket gammal och kan återfinnas både bland indianer och i gamla Kina. Sjömännen använde också dessa knutar till både flaskdekorationer (skydd) och annat i sin vardag.
Mönstervariationen och knutarna har jag, personligen, hittat i gamla böcker från 60-70-talet, då denna tekniken hade en trend-period. Man gjorde både gardiner, vepor, väskor, skärp och visa plagg i makramé, på den tiden, men använde då ett helt annat garn än det som finns i mina smycken.
Nu har makramé blivit trend igen. Men nu är det, i första hand, smycken som gäller, med finare knutar och med pärlor och stenar, som inslag.
BRINN-STEN
Förstenad kåda
fylld av forntidens mystik
Strandar
med havets dyning
Brinner
i sanden
som på sin jättefuras bark
i samma sol
som i förgånget Eden
(dikt av Christina Glasell)
Vet du om att bärnsten är så lätt att den flyter i saltvatten? I södra Sveriges kan man göra fynd från Skånes östkust till upp utmed Hallandskusten. Det är den fina Baltiska bärnstenen man hittar då.
På halländska kallas bärnsten för RAV
FABLE (Dikt som i tävlingen VINTERSAGA illustrerade halsbandet nedan)
She was a lady, bent with age,
so shy, not fond of talking.
Her hair was grey, just like her clothes
but her footsteps were silver, when she was walking.
The touch of her feet glistered pale
of something with magical power.
They looked like stars of the Milky Way
seen in the twilight hour
No one could understand this kind of glow.
Wise man said: "We know nothing that is shining so."
But the purple roses at her gate
(You will them always remember)
ignored the winter and the snow,
blossoming in dark December.
Everywhere else the isy cold
froce every leaf and flower
but around her little gardengate
was summerwind with mighty power.
(by Christina Glasell)
Jag är jättespänd över din bok :) Om du har några frågor kanske den här sidan kan vara något för dig
SvaraRaderahttp://sjalvpublicering.ifokus.se/
All lycka till dig, jag håller tummarna och skickar ljus <3
Tack Allamej!
RaderaSå kul! Jag ska kolla den sidan.
Kram!
Så vackert omslag och det flera gånger om. Ett omslag som väcker intresse och inte för mycket och inte för litet utan bara så att man tittar till och vill se mera. Grattis till att du ska ge ut din bok och det flera gånger om. Du har väl sett att det går att marknadsföra sig med utgivna texter i Poeter? Hamna på första sidan där det vore väl inte helt fel *ler* Verkligen ett fint omslag och dikter med innehåll vet jag att du skriver sen förr. Varm lyckospark i din bak/kram
SvaraRaderaTack Vännen min!
RaderaTack för din omtanke och för dina råd! Jag ska titta på det, och kolla hur man gör.
Kramar!
Grattis till din bok med dina fina dikter som säger så mycket, jag njuter verkligen av att läsa dem likaså att se på dina otrolig vackra smycken. Din Mamma är också mycket skicklig som tecknat/målat omslaget, nu ser jag var en del av dina talanger kommer från. Lycka till kära vän!
SvaraRaderaGrattis till din bok med dina fina dikter som säger så mycket, jag njuter verkligen av att läsa dem likaså att se på dina otrolig vackra smycken. Din Mamma är också mycket skicklig som tecknat/målat omslaget, nu ser jag var en del av dina talanger kommer från. Lycka till kära vän!
SvaraRaderaTack min vän för dina fina ord!
SvaraRaderaDet ska bli så spännande att se hur folk tycker om poesin. Egentligen är det den jag känner mest för...
Kramar!