torsdag 14 februari 2013

THE BATTLE OF THE BEADSMITH



Nu börjar förberedelserna så smått inför världstävlingen "The Battle of The Beadsmith", där 192 beaders från hela världen är anmälda.

Temat är fritt och smycket ska vara klart, fotograferat ur alla vinklar, på det proffsigaste sättet man förmår, och inskickat på bild senast den 1/6

Bilderna läggs sedan ut på Facebook, där röstning efter ett visst system äger rum. Man möts parvis och segraren går vidare till nästa omgång, tills bara två återstår i en final. Det är som en utslagsturnering.

Materialet man ska använda, ska till största delen vara småpärlor (seedbeads). Helst då av det japanska märket Miyuki, eftersom det är det företaget, som på något vis ligger bakom tävlingen, även om det är The Beadsmith som är arrangör. 

Priset är äran att få känna sig som världens bästa beader tills nästa liknande tävling äger rum, och den reklam, som detta ger vinnaren. Att vi ger gratisreklam med både avancerad fotografering och många timmars arbete till både Miyuki och The Beadsmith... Det är det ingen som talar högt om. Eller våga tänka på... Pärlvärlden är sådan.

Och i detta sammanhang ska jag vara med. Jag tror knappt på det själv. Alla kommer att göra sina absolut bästa arbeten, och de flesta är så otroligt erfarna och kunniga. Själv har jag bara broderat med småpärlor i ca två års tid...

Under ett halvt års tid har jag haft prestationsångest, och stundtals funderat på att dra mig ur, eftersom jag inte alls känner för att göra bort mig i stora sammanhang. Därför har jag försökt att lära mig så mycket som möjligt det sista året, och försökt utmana mig själv till att bli bättre och bättre. 

Här är mitt sista broderade halsband, delvis med Miyuki, men också med Toho, tjeckiska glaspärlor och sötvattenpärlor. Stenen fram är jaspis. Låset är bara det ett smycke. Det är av  Sterlingsilver med någon sorts kristaller.




SKÖTSEL AV SMYCKEN

Egentligen vill man tro att metall och stenar är oömma, och håller färg, glans och lyster för "vardagsslitage". Men några saker kan vara bra att veta:


Oäkta smycken består av metallegering (blandad metall) och då finns ofta bl. a. koppar med i bilden. Särskilt i fuktig, varm och salt miljö (svett... bad... varma, fuktiga lakan, luften i ett badrum) vandrar kopparjonerna lätt till de andra metallerna, så att röd missfärgning uppstår. Det kallas på fackspråk för galvanism, och till vardags för rost eller oxidering. Det sker snabbast när en katalysator tillsätts. I detta fall salt.

Guld är en ädel metall, och stabil, men silver blir svart med tiden.

Äkta pärlor och vissa stenar, som turkoser, bärnsten, malakit är känsliga för parafym, hårspray och andra kemekalier. Det är också bra att veta.

DÄRFÖR:

Smycken i badrummet oxiderar lätt.

Smycken i fuktig sängvärme likaså.

Parfym och hårspray innehåller kemikalier, som kan förändra metall och vissa känsliga stenar. (Bärnsten, turkos, äkta pärlor)

Solen kan också förändra bärnsten och turkos.

Blus eller tröja mellan smycke och hud är ett bra sätt att hålla smycket fint länge.

TARA

TARA
Makraméhalsband i svart tigergarn med äkta silverdetaljer, turkoser, bärnsten och korall. (Sålt)

MICROMACRAMÈ

Micromacrame kallas den teknik jag använder till mina finaste knutna halsband och armband. Materialet jag använder är, för det mesta, vaxad bomullstråd, eller tråd av lin. Men helst vill jag knyta med syntettråd som är så pass tunt, att det t.o.m. går att trä på sötvattenspärlor och stenar med lite mindre hål i, där det passar.

Knyttekniken är mycket gammal och kan återfinnas både bland indianer och i gamla Kina. Sjömännen använde också dessa knutar till både flaskdekorationer (skydd) och annat i sin vardag.

Mönstervariationen och knutarna har jag, personligen, hittat i gamla böcker från 60-70-talet, då denna tekniken hade en trend-period. Man gjorde både gardiner, vepor, väskor, skärp och visa plagg i makramé, på den tiden, men använde då ett helt annat garn än det som finns i mina smycken.

Nu har makramé blivit trend igen. Men nu är det, i första hand, smycken som gäller, med finare knutar och med pärlor och stenar, som inslag.

AUM

AUM
Svart makraméhalsband med äkta stor silverpärla med AUM-tecken två lila agater, m.m. (1259:-)
BRINN-STEN

Förstenad kåda
fylld av forntidens mystik

Strandar
med havets dyning

Brinner
i sanden
som på sin jättefuras bark
i samma sol
som i förgånget Eden

(dikt av Christina Glasell)
Vet du om att bärnsten är så lätt att den flyter i saltvatten? I södra Sveriges kan man göra fynd från Skånes östkust till upp utmed Hallandskusten. Det är den fina Baltiska bärnstenen man hittar då.

På halländska kallas bärnsten för RAV

COILAT JADEHÄNGE

COILAT JADEHÄNGE

FABLE (Dikt som i tävlingen VINTERSAGA illustrerade halsbandet nedan)

She was a lady, bent with age,
so shy, not fond of talking.
Her hair was grey, just like her clothes
but her footsteps were silver, when she was walking.

The touch of her feet glistered pale
of something with magical power.
They looked like stars of the Milky Way
seen in the twilight hour

No one could understand this kind of glow.
Wise man said: "We know nothing that is shining so."
But the purple roses at her gate
(You will them always remember)
ignored the winter and the snow,
blossoming in dark December.

Everywhere else the isy cold
froce every leaf and flower
but around her little gardengate
was summerwind with mighty power.

(by Christina Glasell)