Redan?
Värmen tränger sig på.
Ger sig inte ens
om natten.
Gömmer sig i lakanen
med sin heta andedräkt
och anfaller sömnen
som flämtande
Fönvinden från fläkten bränner.
Men myggen anar fest
genom vidöppna sovrumsfönster
(av Christina Glasell)
Makramé och örhängen? Kan det vara en vinstgivande kombination? Verkligen micromacramé i så fall.... Jag har länge gått och varit nyfiken på hur det skulle kunna bli, och prövade till slut några färgkombinationer på en modell, som jag tyckte verkade vara bra och lätt att variera, och jag fick köpare direkt.
Ja visst ja....Det blev ett hederspris också, i samma tävling. Ett armband med peyote och handgjort silverlås föll också juryn i smaken, och fick en plats i Silvergrejs inspirationsgalleri.
Centrum-cabb av Silver-Noora....och några sötvattenspärlor.
Det har inte blivit så många smycken i sommar. Jag har fått blodad tand för pärlbroderi, nämligen och sådant tar tid.... mycket tid. Detta halsbandet gjorde jag till en tävling hos SILVERGREJS, som just avgjorts. Tre pristagare utsågs och mitt smycke fans bland dem. Alla utsågs som 1:a. Mycket rättvist, eftersom det alltid är så jämt, och smak och teknik är så olika. Alla är duktiga, men på olika vis.
De vita stenarna är månsten. Centrumstenen är handgjord, av glas, av Noora på SILVERGREJS. De mindre cabbarna på sidorna är också handgjorda, men av Cessy Stråle.
ETT HAV AV FÄRGER är namnet på nätverket INSPIRAs första tävling, och det är klart att jag vill vara med.... Men... Det blev svårare än jag trodde! Rörigt och brokigt och tokigt blandade jag pärlor och stenar hit och dit och kors och tvärs, utan att riktigt hitta teknik och tema... Tre projekt började ta form, men det ena efter det andra hamnade bland "De ofullbordade" och.....
Så kraschade datorn... Trotjänaren, som ALDRIG krånglat på 12 år gav upp med en sista flash när jag just fört över de sista bilderna jag tagit till en CD....
Ny dator.... Nya program.... Ny inskolning.... Undrar om det blir något bidrag till INSPIRA.....
Bilden är på ett armband som är coilat i försilvrad koppartråd. Alla möjliga halvädelstenar finns med i den färggranna röran, men det kan jag inte tävla med...
.
Men oj, som jag ser ut!!!! Är det jag? Nej, jag tycker inte alls att jag ser ut så där... Vi tar om bilden!
Känner ni igen det? Så klart ni gör! För så ser man egentligen inte alls ut i verkligheten.... Eller? Jo, just så ser det ut, som fotot visar, för när man ser sig själv i en spegel, så blir det just spegelvänt. Våra ansiktshalvor är inte helt lika. Vissa är väldigt osymetriska, och när det då blir omvänt, så blir det konstigt. Jag tycker om de bilder jag tagit på mig i speglen, för jag känner igen mig där, men min familj tycker inte alls de är bra. För dem är det fel. Sedan blir det alltid suddigt, om man inte mäter avståndet manuellt... Kameran mäter till spegeln, men det är ju dubbelt så lång avstånd
Varma, ljusa nätter... Sömnen vill inte infinna sig. Det öppna fönstret släpper in både mygg och skrik och skrän från måsar och överförfriskade semesterfirare... Klockan är halv fem...Solen ska just gå upp. Jag är törstig och varm. Lakanen slingrar sig runt min kropp som våt-varmt omslag. Jag fastnar i dem när jag ska vända mig om, och ger motvilligt upp mina försök att sova. Går ut i köket... Pärlorna ligger framme sedan sent i går kväll. Jag tittar på röran, och på det halvfärdiga arbetet. Sätter mig ner på stolen...Då börjar inspirationen flöda! Idéerna får ostört ta form i det tysta köket, som snart är helt upplyst av morgonsolen. Pärlorna klissar vid de bara under-armarna, när jag stöder dem på bordet, och drösar ner på golvet utan att jag märker det. Jag skapar....
Smycket börjar ta form nu. Förstrött tittar jag på klockan. MEN OJ! ÄR DEN SÅ MYCKET! Och jag som tänkt gå och lägga mig igen...
Men örisarna blev klara. Blå, som en sommarnatts-himmel
Kittlad
av vindens känsliga fingrar
ryser skogstjärnen
av välbehag.
Sänder knippen av solglitter
mot rymden
och krusar retfullt
näckrosens spegelbild.
Christina Glasell
SKÖTSEL AV SMYCKEN
Egentligen vill man tro att metall och stenar är oömma, och håller färg, glans och lyster för "vardagsslitage". Men några saker kan vara bra att veta:
Oäkta smycken består av metallegering (blandad metall) och då finns ofta bl. a. koppar med i bilden. Särskilt i fuktig, varm och salt miljö (svett... bad... varma, fuktiga lakan, luften i ett badrum) vandrar kopparjonerna lätt till de andra metallerna, så att röd missfärgning uppstår. Det kallas på fackspråk för galvanism, och till vardags för rost eller oxidering. Det sker snabbast när en katalysator tillsätts. I detta fall salt.
Guld är en ädel metall, och stabil, men silver blir svart med tiden.
Äkta pärlor och vissa stenar, som turkoser, bärnsten, malakit är känsliga för parafym, hårspray och andra kemekalier. Det är också bra att veta.
DÄRFÖR:
Smycken i badrummet oxiderar lätt.
Smycken i fuktig sängvärme likaså.
Parfym och hårspray innehåller kemikalier, som kan förändra metall och vissa känsliga stenar. (Bärnsten, turkos, äkta pärlor)
Solen kan också förändra bärnsten och turkos.
Blus eller tröja mellan smycke och hud är ett bra sätt att hålla smycket fint länge.
MICROMACRAMÈ
Micromacrame kallas den teknik jag använder till mina finaste knutna halsband och armband. Materialet jag använder är, för det mesta, vaxad bomullstråd, eller tråd av lin. Men helst vill jag knyta med syntettråd som är så pass tunt, att det t.o.m. går att trä på sötvattenspärlor och stenar med lite mindre hål i, där det passar.
Knyttekniken är mycket gammal och kan återfinnas både bland indianer och i gamla Kina. Sjömännen använde också dessa knutar till både flaskdekorationer (skydd) och annat i sin vardag.
Mönstervariationen och knutarna har jag, personligen, hittat i gamla böcker från 60-70-talet, då denna tekniken hade en trend-period. Man gjorde både gardiner, vepor, väskor, skärp och visa plagg i makramé, på den tiden, men använde då ett helt annat garn än det som finns i mina smycken.
Nu har makramé blivit trend igen. Men nu är det, i första hand, smycken som gäller, med finare knutar och med pärlor och stenar, som inslag.
BRINN-STEN
Förstenad kåda
fylld av forntidens mystik
Strandar
med havets dyning
Brinner
i sanden
som på sin jättefuras bark
i samma sol
som i förgånget Eden
(dikt av Christina Glasell)
Vet du om att bärnsten är så lätt att den flyter i saltvatten? I södra Sveriges kan man göra fynd från Skånes östkust till upp utmed Hallandskusten. Det är den fina Baltiska bärnstenen man hittar då.
På halländska kallas bärnsten för RAV
FABLE (Dikt som i tävlingen VINTERSAGA illustrerade halsbandet nedan)
She was a lady, bent with age,
so shy, not fond of talking.
Her hair was grey, just like her clothes
but her footsteps were silver, when she was walking.
The touch of her feet glistered pale
of something with magical power.
They looked like stars of the Milky Way
seen in the twilight hour
No one could understand this kind of glow.
Wise man said: "We know nothing that is shining so."
But the purple roses at her gate
(You will them always remember)
ignored the winter and the snow,
blossoming in dark December.
Everywhere else the isy cold
froce every leaf and flower
but around her little gardengate
was summerwind with mighty power.
(by Christina Glasell)