fredag 4 mars 2011

PÄRLHANTVERK ÄR FARLIGT ROLIGT

Mitt bidrag hos Sirlig kom inte på prispallen. Grattis till Veronika som vann!
Det är farligt roligt med smyckes-hantverk! Designidéer snurrar i hjärnan i tid och otid och pockar hela tiden på att bli förverkligade, kivar med andra tankar och gör en frånvarande och tankspridd.
 De kreativa stunderna vid köksbordet försvinner lika snabbt som leverpastej i en kattskål. Hoppsan! Är klockan så mycket? Och jag som skulle ha hunnit.... Men jag ska bara göra klart detta lilla.... Men vad tyst det är... Har alla lagt sig? Vart försvann tiden? Det är ju över midnatt! Hop-plocket får vara.... 
 Vid frukosten står gröttallriken ojämnt och skvimpar  mjölk på pärlmattan. Kaffemuggen välter, när jag råkar ställa den på det nästan färdiga kedjesmycket. Jag torkar upp, tvättar, torkar och sorterar i ilfart pärlmaterial, (Oj, vad klockan är mycket!) lägger pärlmattan i blöt, kommer för sent till jobbet och får migrän av stressen.....
 I dag känner jag att byxorna stramar mer än vanligt i midjan. Bilringen över linningen hänger tung. Vad i all sin dar...? Så ser ju inte jag ut! Eller? Spegeln hånler. Vågen skriker... BMI har ökat katastrofalt... "Du sitter för mycket still med pärlor och vid datorn." nästan viskar min man försynt...


Det är mycket farligt roligt med smyckes-hantverk!

4 kommentarer:

  1. Vad roligt! Håller med dig! Tiden bara flyger iväg! Numera har jag ett härligt arbetsbord, så jag slipper vara mitt på köksbordet...
    Men allt det andra stämmer väl in på mig!!

    SvaraRadera
  2. Ja...
    Och säkert på så många andra också, efter vad jag sett på Pärlforumen...

    Må gott!

    SvaraRadera
  3. Anne-Lie Höög15 augusti 2011 20:02

    Vad gör det om man gör så vackra smycken som du?!! Märks att man är nybörjare...=)

    SvaraRadera
  4. Fniss... Det hade inte gjort såååå mycket om jag inte varit gympalärare på gymnasiet...
    Känner mig lite som dåligt föredöme, liksom... och 60+....

    SvaraRadera

SKÖTSEL AV SMYCKEN

Egentligen vill man tro att metall och stenar är oömma, och håller färg, glans och lyster för "vardagsslitage". Men några saker kan vara bra att veta:


Oäkta smycken består av metallegering (blandad metall) och då finns ofta bl. a. koppar med i bilden. Särskilt i fuktig, varm och salt miljö (svett... bad... varma, fuktiga lakan, luften i ett badrum) vandrar kopparjonerna lätt till de andra metallerna, så att röd missfärgning uppstår. Det kallas på fackspråk för galvanism, och till vardags för rost eller oxidering. Det sker snabbast när en katalysator tillsätts. I detta fall salt.

Guld är en ädel metall, och stabil, men silver blir svart med tiden.

Äkta pärlor och vissa stenar, som turkoser, bärnsten, malakit är känsliga för parafym, hårspray och andra kemekalier. Det är också bra att veta.

DÄRFÖR:

Smycken i badrummet oxiderar lätt.

Smycken i fuktig sängvärme likaså.

Parfym och hårspray innehåller kemikalier, som kan förändra metall och vissa känsliga stenar. (Bärnsten, turkos, äkta pärlor)

Solen kan också förändra bärnsten och turkos.

Blus eller tröja mellan smycke och hud är ett bra sätt att hålla smycket fint länge.

TARA

TARA
Makraméhalsband i svart tigergarn med äkta silverdetaljer, turkoser, bärnsten och korall. (Sålt)

MICROMACRAMÈ

Micromacrame kallas den teknik jag använder till mina finaste knutna halsband och armband. Materialet jag använder är, för det mesta, vaxad bomullstråd, eller tråd av lin. Men helst vill jag knyta med syntettråd som är så pass tunt, att det t.o.m. går att trä på sötvattenspärlor och stenar med lite mindre hål i, där det passar.

Knyttekniken är mycket gammal och kan återfinnas både bland indianer och i gamla Kina. Sjömännen använde också dessa knutar till både flaskdekorationer (skydd) och annat i sin vardag.

Mönstervariationen och knutarna har jag, personligen, hittat i gamla böcker från 60-70-talet, då denna tekniken hade en trend-period. Man gjorde både gardiner, vepor, väskor, skärp och visa plagg i makramé, på den tiden, men använde då ett helt annat garn än det som finns i mina smycken.

Nu har makramé blivit trend igen. Men nu är det, i första hand, smycken som gäller, med finare knutar och med pärlor och stenar, som inslag.

AUM

AUM
Svart makraméhalsband med äkta stor silverpärla med AUM-tecken två lila agater, m.m. (1259:-)
BRINN-STEN

Förstenad kåda
fylld av forntidens mystik

Strandar
med havets dyning

Brinner
i sanden
som på sin jättefuras bark
i samma sol
som i förgånget Eden

(dikt av Christina Glasell)
Vet du om att bärnsten är så lätt att den flyter i saltvatten? I södra Sveriges kan man göra fynd från Skånes östkust till upp utmed Hallandskusten. Det är den fina Baltiska bärnstenen man hittar då.

På halländska kallas bärnsten för RAV

COILAT JADEHÄNGE

COILAT JADEHÄNGE

FABLE (Dikt som i tävlingen VINTERSAGA illustrerade halsbandet nedan)

She was a lady, bent with age,
so shy, not fond of talking.
Her hair was grey, just like her clothes
but her footsteps were silver, when she was walking.

The touch of her feet glistered pale
of something with magical power.
They looked like stars of the Milky Way
seen in the twilight hour

No one could understand this kind of glow.
Wise man said: "We know nothing that is shining so."
But the purple roses at her gate
(You will them always remember)
ignored the winter and the snow,
blossoming in dark December.

Everywhere else the isy cold
froce every leaf and flower
but around her little gardengate
was summerwind with mighty power.

(by Christina Glasell)