Det absolut första stora pärlarbete jag gjorde, var ett halsband, till en utmaning som Silvergrejs hade. Noora ville presentera sina handgjorda glascabbar, och utlyste en sorts tävling om att göra något. som presenterade dem på ett bra sätt. Jag gjorde bl.a. ett blått halsband, som kom högst upp bland de inlämnade förslagen.
Nu i månaden hade pärlforumet Inspira en tävling med alla bilder, som lagts in där under de åren som Inspira funnits, och tro mig eller ej... Bilden på halsbandet kom på en delad tredje plats där. Priset var 400:- hos Pearlized, att köpa "godis" för. Det kunde inte vara mer rätt, för hos Pearlized hade man just fått in nya firepollished facetterade glaspärlor av just det slag jag ville ha. Jag tittade och valde.... Tog bort allt, och valde om.... De var dyra... Inte fick jag så mycket för 400:-, så jag fick tänka till ordentligt. Men så kom jag på det: Varför inte lägga till lite pengar själv, så att jag fick det jag vill ha? Sagt och gjort. Så nu ligger det en beställning hos Pearlized, som bara ska betalas, innan jag får hem priset för tävlingen.
Septembermorgon
Stranden öde i morgonljuset.
Måsar, trutar och kråkor
har återfått sitt revir
efter sommarlov och semestertid
Ännu vittnar
hudens gyllenbruna nyans
om sköna dagar
men snart är den ett minne,
liksom snäckskalen
i fickan
plockade på den våta sanden.
Bilder, som jag tagit på Östra stranden i Halmstad i början av september 2012
(text o bild Christina Glasell)
De handgjorda glascabochonerna som mina vänner Cessy, Annicka och Martina gör, övertäffar det mesta i glas. Martinas skarabé har jag visat, och Cessys cabbar har prytt både broderade halsband och armband, som jag gjort, för att inte tala om "livets träd" som jag infattat till hänge.
Nu har jag infattat en glasbit, från Annickas produktion. Det blev så här... Jag köpte många fler av henne, så så småningom kommer det att dyka upp en hel del därifrån, här på sidan....
Bandet är sytt med herringbone teknik. 590:- för hänget... med band 849:-....
På promenaden
går tankarna
egna vägar
Försvinner
i fjärran
Lyfter mot himlen
med en lärkas drill
Återvänder
med frön
som får vardagen
att blomma
Utsikt från Östra infarten (Växjövägen) i Halmstad ner mot Halmstadstravet. Långt i fjärran ser man en ridå av träd. Där rinner Nissan ut mot havet.
Lugn och trygg i morgonljuset, söker den sig väg . Den är nästan framme nu...
Det går en vandringsled från stan, ut mot travet, utefter Nissan. För något år sedan var den välskött och mycket använd. Nu är den igenvuxen och i stort sett öde.
Orkidé-liknande blommor i mängder finns överallt i olika färger...
både där stigen går och på andra sidan ån.
Här och där har träd gett efter för stormarna. Då får man klättra...
Det är synd och tråkigt när kommunen, som är 5:te rikast i Sverige, inte bryr sig om att hålla så här fina leder i ordning.
SKÖTSEL AV SMYCKEN
Egentligen vill man tro att metall och stenar är oömma, och håller färg, glans och lyster för "vardagsslitage". Men några saker kan vara bra att veta:
Oäkta smycken består av metallegering (blandad metall) och då finns ofta bl. a. koppar med i bilden. Särskilt i fuktig, varm och salt miljö (svett... bad... varma, fuktiga lakan, luften i ett badrum) vandrar kopparjonerna lätt till de andra metallerna, så att röd missfärgning uppstår. Det kallas på fackspråk för galvanism, och till vardags för rost eller oxidering. Det sker snabbast när en katalysator tillsätts. I detta fall salt.
Guld är en ädel metall, och stabil, men silver blir svart med tiden.
Äkta pärlor och vissa stenar, som turkoser, bärnsten, malakit är känsliga för parafym, hårspray och andra kemekalier. Det är också bra att veta.
DÄRFÖR:
Smycken i badrummet oxiderar lätt.
Smycken i fuktig sängvärme likaså.
Parfym och hårspray innehåller kemikalier, som kan förändra metall och vissa känsliga stenar. (Bärnsten, turkos, äkta pärlor)
Solen kan också förändra bärnsten och turkos.
Blus eller tröja mellan smycke och hud är ett bra sätt att hålla smycket fint länge.
MICROMACRAMÈ
Micromacrame kallas den teknik jag använder till mina finaste knutna halsband och armband. Materialet jag använder är, för det mesta, vaxad bomullstråd, eller tråd av lin. Men helst vill jag knyta med syntettråd som är så pass tunt, att det t.o.m. går att trä på sötvattenspärlor och stenar med lite mindre hål i, där det passar.
Knyttekniken är mycket gammal och kan återfinnas både bland indianer och i gamla Kina. Sjömännen använde också dessa knutar till både flaskdekorationer (skydd) och annat i sin vardag.
Mönstervariationen och knutarna har jag, personligen, hittat i gamla böcker från 60-70-talet, då denna tekniken hade en trend-period. Man gjorde både gardiner, vepor, väskor, skärp och visa plagg i makramé, på den tiden, men använde då ett helt annat garn än det som finns i mina smycken.
Nu har makramé blivit trend igen. Men nu är det, i första hand, smycken som gäller, med finare knutar och med pärlor och stenar, som inslag.
BRINN-STEN
Förstenad kåda
fylld av forntidens mystik
Strandar
med havets dyning
Brinner
i sanden
som på sin jättefuras bark
i samma sol
som i förgånget Eden
(dikt av Christina Glasell)
Vet du om att bärnsten är så lätt att den flyter i saltvatten? I södra Sveriges kan man göra fynd från Skånes östkust till upp utmed Hallandskusten. Det är den fina Baltiska bärnstenen man hittar då.
På halländska kallas bärnsten för RAV
FABLE (Dikt som i tävlingen VINTERSAGA illustrerade halsbandet nedan)
She was a lady, bent with age,
so shy, not fond of talking.
Her hair was grey, just like her clothes
but her footsteps were silver, when she was walking.
The touch of her feet glistered pale
of something with magical power.
They looked like stars of the Milky Way
seen in the twilight hour
No one could understand this kind of glow.
Wise man said: "We know nothing that is shining so."
But the purple roses at her gate
(You will them always remember)
ignored the winter and the snow,
blossoming in dark December.
Everywhere else the isy cold
froce every leaf and flower
but around her little gardengate
was summerwind with mighty power.
(by Christina Glasell)
