 |
Fotoutflykt till Laxvik är bra avkoppling
|
Utbränd, gått i väggen, körd, utmattningsdepression. Kunde det bli annorlunda, egentligen efter 40 år på gympagolvet - 7 års lugnare tjänst, med come back vid 60, som idrottslärare? Fast jag är stolt att jag klarade av det som jag gjorde, även om jag inte orkat mer än att sitta och plocka med pärlor det sista året, efter avslutat värv.
"Så är det," säger de som varit med... De som gått i pension efter ett stressigt jobb. "Det tar tid, men du kommer tillbaka," säger de erfarna. Men jag orkar inte ens träna... Och jag blir fet av att vara trött och inte orka träna. "Det blir bättre" säger de erfarna. "Men det tar tid.".. "Men jag behöver vara stark nu... Föräldrarna behöver mig!" "Det kommer." säger storebror. "Sov när du kan och gör vad du vill. Du är ju ledig." Så 17 heller. Jag har 100 saker som ropar på mig... Pärlor, poesi, olästa böcker, solen skiner...ut och gå, ut och plåta...Datorn... Tidstjuven... arbetsredskapet.... kontaktmaskinen... facebook...( Den tar all tid, om man vill).. Träning (morgongympa) Ringa mamma... diska, SUCK... Jag har inte tid att vara trött. Och så vill papegojan att jag spelar "fuä föt". Då dansar han och visslar lite till (Tvär flöjt alltså).
Sedan somnar jag vid datorn, sittande rakt upp... Då är jag trött!
Men det lär gå över när jag blir äldre.... Fan tro´t...
Och jag som undervisat i detta...och skrivit en bok om detta... Nätet drogs åt ändå. Det är lätt att säga "tulpanros."
SKÖTSEL AV SMYCKEN
Egentligen vill man tro att metall och stenar är oömma, och håller färg, glans och lyster för "vardagsslitage". Men några saker kan vara bra att veta:
Oäkta smycken består av metallegering (blandad metall) och då finns ofta bl. a. koppar med i bilden. Särskilt i fuktig, varm och salt miljö (svett... bad... varma, fuktiga lakan, luften i ett badrum) vandrar kopparjonerna lätt till de andra metallerna, så att röd missfärgning uppstår. Det kallas på fackspråk för galvanism, och till vardags för rost eller oxidering. Det sker snabbast när en katalysator tillsätts. I detta fall salt.
Guld är en ädel metall, och stabil, men silver blir svart med tiden.
Äkta pärlor och vissa stenar, som turkoser, bärnsten, malakit är känsliga för parafym, hårspray och andra kemekalier. Det är också bra att veta.
DÄRFÖR:
Smycken i badrummet oxiderar lätt.
Smycken i fuktig sängvärme likaså.
Parfym och hårspray innehåller kemikalier, som kan förändra metall och vissa känsliga stenar. (Bärnsten, turkos, äkta pärlor)
Solen kan också förändra bärnsten och turkos.
Blus eller tröja mellan smycke och hud är ett bra sätt att hålla smycket fint länge.
MICROMACRAMÈ
Micromacrame kallas den teknik jag använder till mina finaste knutna halsband och armband. Materialet jag använder är, för det mesta, vaxad bomullstråd, eller tråd av lin. Men helst vill jag knyta med syntettråd som är så pass tunt, att det t.o.m. går att trä på sötvattenspärlor och stenar med lite mindre hål i, där det passar.
Knyttekniken är mycket gammal och kan återfinnas både bland indianer och i gamla Kina. Sjömännen använde också dessa knutar till både flaskdekorationer (skydd) och annat i sin vardag.
Mönstervariationen och knutarna har jag, personligen, hittat i gamla böcker från 60-70-talet, då denna tekniken hade en trend-period. Man gjorde både gardiner, vepor, väskor, skärp och visa plagg i makramé, på den tiden, men använde då ett helt annat garn än det som finns i mina smycken.
Nu har makramé blivit trend igen. Men nu är det, i första hand, smycken som gäller, med finare knutar och med pärlor och stenar, som inslag.
BRINN-STEN
Förstenad kåda
fylld av forntidens mystik
Strandar
med havets dyning
Brinner
i sanden
som på sin jättefuras bark
i samma sol
som i förgånget Eden
(dikt av Christina Glasell)
Vet du om att bärnsten är så lätt att den flyter i saltvatten? I södra Sveriges kan man göra fynd från Skånes östkust till upp utmed Hallandskusten. Det är den fina Baltiska bärnstenen man hittar då.
På halländska kallas bärnsten för RAV
FABLE (Dikt som i tävlingen VINTERSAGA illustrerade halsbandet nedan)
She was a lady, bent with age,
so shy, not fond of talking.
Her hair was grey, just like her clothes
but her footsteps were silver, when she was walking.
The touch of her feet glistered pale
of something with magical power.
They looked like stars of the Milky Way
seen in the twilight hour
No one could understand this kind of glow.
Wise man said: "We know nothing that is shining so."
But the purple roses at her gate
(You will them always remember)
ignored the winter and the snow,
blossoming in dark December.
Everywhere else the isy cold
froce every leaf and flower
but around her little gardengate
was summerwind with mighty power.
(by Christina Glasell)
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera