lördag 21 maj 2011

UR DJUPEN

De kommer fram ur djupen, 
Från sjöarnas gömda hålor.

Vad deras avsikt är vet ingen 
för de skyr ljus och försvinner alltid 
och förenas med de djupa skuggorna 
under nattens tysta timmar.
I bland kan man se skepnaden av någon, som
förstenats 
av att ha överraskats av soluppgången.
De okunniga förväxlar dem då 
med en stubbe, eller sten, 
som tagit form efter deras vålnad 
när de fåfängt försökt ta sig tillbaka ner i djupen.

av christina glasell

söndag 8 maj 2011

TILL BALEN?

Nu är det klart. Mitt första pärlbroderade smycke, alltså. Malakit, sötvattenspärlor,  glaspärlor och snäckskal.
På baksidan är det äkta skinn och låset är handgjort av silvertråd.
Visst är det till salu, om någon blir så där alldeles förälskad i det. Det ligger fint runt halsen. I alla fall på mig.
Kanske priset ska vara ca 700:-? Det är ju ett ändå bara nybörjar-projekt. ;)

fredag 6 maj 2011

PÄRLBRODERI

Länge har jag haft sug efter att lära mig att brodera sådana här maffiga smycken. men jag har inte riktigt vågat ta ut svängarna förrän nu. Färger, former och mönster ska stämma så att helheten blir ballanserad och harmonisk.

Jag hatar att gå efter givna mönster. Vill försöka själv in i det längsta. Formar efter gehör, och det får bli det det vill bli, och kan bli, med det jag har.

Så är detta, smycke nästan klart. Nu återstår bara själva bandet, så att det kan bli användbart som halsband.

Det kan bli vad som helst, för jag vet inget alls om spiral-rope, eller turkisk virkning. Tänker göra något på känn även här. Ska bli spännande,

                       

tisdag 3 maj 2011

PLÖTSLIGT HÄNDER DET

Jag fyndar gärna på loppis. Bärnsten brukar vara ganska dyrt även där, men ibland hittar jag verkliga dyrgripar bland stenarna i ett halsband. Noga betraktar jag dem en och en mot ljuset med lupp, för att söka inneslutningar av allehanda slag. Någon enstaka gång kan det bli en högvinst. Som den här tunna stenen, som satt nästan längst upp i nacken på ett så gott som nytt halsband. Jag har fotograferat stenen från båda sidor.


REST-LESS


REST-LESS-LEGS
Myrkryp i benen, eller i hela kroppen.... Den som vet vad det är, vet också vad sömnlöshet är... och hur det är att vara så trött att man somnar gående från kök till sovrum. För när man rör på musklerna, känns inte krypningarna så mycket. Så var det för mig för ett antal år sedan (och är det fortfarande i bland.)
Jag beställde läkartid, men väl där fick jag besked att det inte fanns någon bot. Tack och lov var jag väl påläst och hade reda på att Parkinsson-medicin också hjälpte mot dessa besvär. Men medicinen har flera biverkningar... Sömnproblem är det vanligaste.... Och rastlöshet...
Men sömnlösa, rastlösa stunder ägnar jag numera åt smyckeshantverk... Det är alldeles tyst i huset och kreativitet och skapande flödar. I alla fall i bland.

Detta hänge är en av mina nattliga skapelser...(gåva)
Det är en stor turkos, infattad med coilad silvertråd,  
detaljer i sterling-silver och små sötvattenspärlor.       

Denna orosfyllda natt!                    
Aldrig får jag sova fatt. 

Oro, som elektrisk ström 
hindrar mig från nattlig dröm. 

Upp och vanka, upp och stå, 
traska runt och bara gå. 

Vila stilla, slappna av...
Jag får vänta till min grav. 

Högsta önskan? Jag kan svara...
är att sova, sova bara!

(av Christina Glasell)

fredag 22 april 2011

ÄDELSTENAR, HALVÄDELSTENAR OCH STENAR

Gåva till mig själv på min stora dag. Gamla, fina turkoser och silver.

Äkta jade, ametister och bergkristall.
"Äkta" stenar, silver och äkta pärlor (Söta eller salta, spelar mindre roll) har alltid haft mer dragningskraft på mig mig än glas, och annat konstgjort, hur fint det än sett ut i det färdiga smycket. Kanske är det nyfikenheten på stenarnas eventuella påverkan på människan, enligt vissa kulturer, som påverkar mig. Eller så är det det faktum, att jag tillhör en generation, som tycker det är "fint" när stenarna är av ädel sort, som ger mig den känslan. Visst är det vackert, och ibland t.o.m. vackrare med konstgjort material, särskilt om det är välgjort och av hög kvallitet. Och de handgjorda glaspärlorna har jag fallit för helt. Men då ska de vara svenskt hantverk, inte kinesiskt silverfoil. För en handgjord pärla har alltid en utstrålning efter hantverkaren, på olika sätt, och smycket blir på något vis levande.
Gränserna för vad som är ädelt eller halvt ädelt när det gäller stenar i dag, har blivit så svävande och oklart. Många nya stenar har har tillkommit och börjat användas i smycken, så tendensen går åt att kalla allt rätt och slätt för "sten".
Här är några halsband med olika sorters stenar av olika finhetsgrad.

Med månsten, sötisar och silver.

Med peridot, sötisar och silver.

söndag 17 april 2011

SILVERTRÅD

Silvertråd, jade, amazonit och månsten var denna gången rätt.
 HEDERSPRIS

Att böja till silvertråd med rund-tång påminner mycket om det som kallas för luffarslöjd. I smycke-samanhang används ordet coiling om denna teknik. Det går att göra mycket med coiling. Silvertråden kan man köpa, bl.a. hos Silvergrejs. Den butiken hade nyss en tävling, där man skulle skicka in inspirerande bilder på smycken, gjorda av tråd från denna butik. Till min stora förvåning och glädje, fick jag hederspris för ett av mina hängen. Det är ett jadehänge, med amazoniter och månsten, som platsat bland hennes utvalda inspirationssmycken.
SKÖTSEL AV SMYCKEN

Egentligen vill man tro att metall och stenar är oömma, och håller färg, glans och lyster för "vardagsslitage". Men några saker kan vara bra att veta:


Oäkta smycken består av metallegering (blandad metall) och då finns ofta bl. a. koppar med i bilden. Särskilt i fuktig, varm och salt miljö (svett... bad... varma, fuktiga lakan, luften i ett badrum) vandrar kopparjonerna lätt till de andra metallerna, så att röd missfärgning uppstår. Det kallas på fackspråk för galvanism, och till vardags för rost eller oxidering. Det sker snabbast när en katalysator tillsätts. I detta fall salt.

Guld är en ädel metall, och stabil, men silver blir svart med tiden.

Äkta pärlor och vissa stenar, som turkoser, bärnsten, malakit är känsliga för parafym, hårspray och andra kemekalier. Det är också bra att veta.

DÄRFÖR:

Smycken i badrummet oxiderar lätt.

Smycken i fuktig sängvärme likaså.

Parfym och hårspray innehåller kemikalier, som kan förändra metall och vissa känsliga stenar. (Bärnsten, turkos, äkta pärlor)

Solen kan också förändra bärnsten och turkos.

Blus eller tröja mellan smycke och hud är ett bra sätt att hålla smycket fint länge.

TARA

TARA
Makraméhalsband i svart tigergarn med äkta silverdetaljer, turkoser, bärnsten och korall. (Sålt)

MICROMACRAMÈ

Micromacrame kallas den teknik jag använder till mina finaste knutna halsband och armband. Materialet jag använder är, för det mesta, vaxad bomullstråd, eller tråd av lin. Men helst vill jag knyta med syntettråd som är så pass tunt, att det t.o.m. går att trä på sötvattenspärlor och stenar med lite mindre hål i, där det passar.

Knyttekniken är mycket gammal och kan återfinnas både bland indianer och i gamla Kina. Sjömännen använde också dessa knutar till både flaskdekorationer (skydd) och annat i sin vardag.

Mönstervariationen och knutarna har jag, personligen, hittat i gamla böcker från 60-70-talet, då denna tekniken hade en trend-period. Man gjorde både gardiner, vepor, väskor, skärp och visa plagg i makramé, på den tiden, men använde då ett helt annat garn än det som finns i mina smycken.

Nu har makramé blivit trend igen. Men nu är det, i första hand, smycken som gäller, med finare knutar och med pärlor och stenar, som inslag.

AUM

AUM
Svart makraméhalsband med äkta stor silverpärla med AUM-tecken två lila agater, m.m. (1259:-)
BRINN-STEN

Förstenad kåda
fylld av forntidens mystik

Strandar
med havets dyning

Brinner
i sanden
som på sin jättefuras bark
i samma sol
som i förgånget Eden

(dikt av Christina Glasell)
Vet du om att bärnsten är så lätt att den flyter i saltvatten? I södra Sveriges kan man göra fynd från Skånes östkust till upp utmed Hallandskusten. Det är den fina Baltiska bärnstenen man hittar då.

På halländska kallas bärnsten för RAV

COILAT JADEHÄNGE

COILAT JADEHÄNGE

FABLE (Dikt som i tävlingen VINTERSAGA illustrerade halsbandet nedan)

She was a lady, bent with age,
so shy, not fond of talking.
Her hair was grey, just like her clothes
but her footsteps were silver, when she was walking.

The touch of her feet glistered pale
of something with magical power.
They looked like stars of the Milky Way
seen in the twilight hour

No one could understand this kind of glow.
Wise man said: "We know nothing that is shining so."
But the purple roses at her gate
(You will them always remember)
ignored the winter and the snow,
blossoming in dark December.

Everywhere else the isy cold
froce every leaf and flower
but around her little gardengate
was summerwind with mighty power.

(by Christina Glasell)