En nära anhörig genomgick en dimensionsförflyttning i veckan och lämnade den uttjänta overallen åt sitt öde. Kursen här var slut och annat väntade på sin tur.
Som kroppsarbetande gympalärare kan jag inte låta bli att fundera på hur fixerade vi är vid denna overall, vars utseende är så centralt i vår kultur. Vi pryder denna klädnad med speciellt utvalda textilier, som varierar år från år. Vi bär snäckor, stenar och olika metaller för att visa vem vi tror vi är. och vi försöker forma overallen på olika sätt genom metoder, som både kräver pengar och tid, för att duga i flocken och ge rätt signaler. Ve den som bara bär löst sittande något för stor mysdress!
Kursen som sådan är inte så viktig. Den sitter man av, med IG i betyg, utan vidare....(Man lever ju bara en gång...) Kurslitteraturen föraktas av många, fastän den finns i nästan hur många varianter som helst, beroende på land, språk och kultur.... Men kärlek, medkänsla och osjälviskhet är för töntigt och mesigt nuförtiden. Den som jobbar på den linjen kan visserligen komma till himlen, men hon med vassa armbågar, och trampande stilettklackar kan komma hur långt som helst.... Men då får man inte glömma att jorden är rund. Hon med stilettklackarna kommer alltid tillbaka till samma ställe.....
Three leather bracelets with sterling silver....
for a friend on FB
Det finns människor och situationer som lockar fram det allra bästa hos sin omgivning och förstärker detta så att de, som berörs, växer som människor i medkänsla och kärlek. De personerna är ofta ödmjuka och tacksamma, fastän sjukdom och andra problem tär mer än de orkar med, och prognosen enligt alla experter, pekar mot minus. Det de uträttar i livet, bara genom att finnas till och sprida sina vibrationer är stort. Mycket stort. Man får ett föredöme. (Gnäller inte hon, så ska inte jag gnälla) Ens empati och medkänsla lyfts och ens egna problem får helt andra proportioner. Jag har sett detta det sista året bland pärl-vännerna, och jag ser det då och då i andra sammanhang.
En mycket nära vän dog i ALS för ett antal år sedan..... En annan vän, som var orienterare fick stroke.
Jag skulle vilja att sådana människor fick veta hur mycket de betyder för andra och hur de på detta vis förminskar andra människors problem, just för att man ser på dessa i ett helt annat ljus, från ett annat håll.
Att leka med färger och former på gehör är något jag älskar. Därför är dessa armband i Fri Peyote så väldigt kul och inspirerande att göra. Detta senaste går mera år det blå hållet och är också sytt lite som det faller sig. Det är 19cm från hank till knapp och det sitter väldigt bra runt en handled som är 16,5 cm runt om. 289:- vill jag ha, om du blir så förälskad i det att du absolut vill köpa det av mig.
Jag har gjort om skarabén. Solen var lite klumpig och färgen stämde inte helt. Nu har jag i stället infattat en swarovski kristall och lagt till ett band med pärlor. Låset är förgyllt silver.
Enligt den gammalegyptiska teologin för en skarabé solen (Aton eller Ra) över himlavalvet från gryning till skymning. Därför ansågs den helig och avbildades i smycken.
Detta lilla broderiet har jag tänkt göra till hänge.
Jag funderar bara vad jag ska ha för kedja till.
Det var i juni.
 |
| Coiling mer tråd av sterlingsilver och sötvattenspärlor. |
En stjärna i Denebs riktning
flammade
och tynade bort.
Och gräset skalv
under mina fötter.
Mina ögon följde en domedag,
en katastrof,
långt större
än den som utplånade
dinosauriernas himmel.
Fanns kanhända planeter
med hav och berg
som glödgats, brunnit
och förångats
i stjärnans dödssjuka andedräkt.
Länge, länge kände jag
hur gräset skalv
i flerhundraårigt ljus
från novan
i Svanens stjärnbild
(Christina Glasell)
Jag fyllde nyss en himla massa år. Så många att artrosen i rygg och händer börjat ta ut sin rätt mer och mer. Nyponpulver håller den visserligen i schakt, men den finns där ändå och påverkar både sömn och rörlighet.
Dessa många år bör ha inneburit en hel del erfarenheter och tankar som format en mer och mer unik, eller så har man bara tagit efter omgivningens tankar och beteende, tills man stelnat till en kopia av omgivningens förväntan. Så ska det vara! Så har det alltid varit! Så är det! Så varför ödsla tid med egna funderingar på saker och ting, när facit redan är givet.
Här är en nyskriven dikt om tiden och nuet.. en produkt av egna funderingar i samband med årsdagar och sådant.
Var rädd om Nuet
Egentligen är årtal bara siffror.
Nuet är det som är viktigt.
Det är som en liten prick
som flyter fram genom evigheten.....
Nu blir Då hela tiden...
Framtiden kommer till oss
och blir Nu,
bara ett ögonblick,
vandrar vidare och blir "Då"...
Framtiden är bara ett antagande,
en dröm, en förhoppning, en oro...
Gårdagen har redan varit
och finns endast kvar i minnet.
Endast "Nu" existerar.
Var rädd om Nuet!
I det vilar fröet till framtiden.
Av Christina Glasell
SKÖTSEL AV SMYCKEN
Egentligen vill man tro att metall och stenar är oömma, och håller färg, glans och lyster för "vardagsslitage". Men några saker kan vara bra att veta:
Oäkta smycken består av metallegering (blandad metall) och då finns ofta bl. a. koppar med i bilden. Särskilt i fuktig, varm och salt miljö (svett... bad... varma, fuktiga lakan, luften i ett badrum) vandrar kopparjonerna lätt till de andra metallerna, så att röd missfärgning uppstår. Det kallas på fackspråk för galvanism, och till vardags för rost eller oxidering. Det sker snabbast när en katalysator tillsätts. I detta fall salt.
Guld är en ädel metall, och stabil, men silver blir svart med tiden.
Äkta pärlor och vissa stenar, som turkoser, bärnsten, malakit är känsliga för parafym, hårspray och andra kemekalier. Det är också bra att veta.
DÄRFÖR:
Smycken i badrummet oxiderar lätt.
Smycken i fuktig sängvärme likaså.
Parfym och hårspray innehåller kemikalier, som kan förändra metall och vissa känsliga stenar. (Bärnsten, turkos, äkta pärlor)
Solen kan också förändra bärnsten och turkos.
Blus eller tröja mellan smycke och hud är ett bra sätt att hålla smycket fint länge.
MICROMACRAMÈ
Micromacrame kallas den teknik jag använder till mina finaste knutna halsband och armband. Materialet jag använder är, för det mesta, vaxad bomullstråd, eller tråd av lin. Men helst vill jag knyta med syntettråd som är så pass tunt, att det t.o.m. går att trä på sötvattenspärlor och stenar med lite mindre hål i, där det passar.
Knyttekniken är mycket gammal och kan återfinnas både bland indianer och i gamla Kina. Sjömännen använde också dessa knutar till både flaskdekorationer (skydd) och annat i sin vardag.
Mönstervariationen och knutarna har jag, personligen, hittat i gamla böcker från 60-70-talet, då denna tekniken hade en trend-period. Man gjorde både gardiner, vepor, väskor, skärp och visa plagg i makramé, på den tiden, men använde då ett helt annat garn än det som finns i mina smycken.
Nu har makramé blivit trend igen. Men nu är det, i första hand, smycken som gäller, med finare knutar och med pärlor och stenar, som inslag.
BRINN-STEN
Förstenad kåda
fylld av forntidens mystik
Strandar
med havets dyning
Brinner
i sanden
som på sin jättefuras bark
i samma sol
som i förgånget Eden
(dikt av Christina Glasell)
Vet du om att bärnsten är så lätt att den flyter i saltvatten? I södra Sveriges kan man göra fynd från Skånes östkust till upp utmed Hallandskusten. Det är den fina Baltiska bärnstenen man hittar då.
På halländska kallas bärnsten för RAV
FABLE (Dikt som i tävlingen VINTERSAGA illustrerade halsbandet nedan)
She was a lady, bent with age,
so shy, not fond of talking.
Her hair was grey, just like her clothes
but her footsteps were silver, when she was walking.
The touch of her feet glistered pale
of something with magical power.
They looked like stars of the Milky Way
seen in the twilight hour
No one could understand this kind of glow.
Wise man said: "We know nothing that is shining so."
But the purple roses at her gate
(You will them always remember)
ignored the winter and the snow,
blossoming in dark December.
Everywhere else the isy cold
froce every leaf and flower
but around her little gardengate
was summerwind with mighty power.
(by Christina Glasell)
