Tidig maj,
men frosten släpper inte sitt grepp.
Morgongräset är vitt.
Koltrasten är tveksam med sina drillar,
hittar inte mat
Maskar och insekter
göms ännu under tjälen.
Solen gassar
i den isiga vinden,
känner sin styrka...
(Text och foto Christina Glasell)
Här har jag infattat en fusad glascabbe från Annicka C. Egentligen ville jag testa hur man fick till detta mönster med pärlor på rad, omgivna av ringar av seedbeads. Låset är av silvertråd, så osynligt, som möjligt. Armbandet är 20cm långt och kostar 2390:-
Från Facebook. Jag kan inte hitta författare eller konstnär, men vill ändå visa denna dikten.
I stood by your bed last night, I came to have a peep.
I could see that you were crying, You found it hard to sleep.
I whined to you softly as you brushed away a tear,
"It's me, I haven't left you, I'm well, I'm fine, I'm here."
I was close to you at breakfast, I watched you pour the tea,
You were thinking of the many times, your hands reached down to me.
I was with you at the shops today, Your arms were getting sore.
I longed to take your parcels, I wish I could do more.
I was with you at my grave today, You tend it with such care.
I want to re-assure you, that I'm not lying there.
I walked with you towards the house, as you fumbled for your key.
I gently put my paw on you, I smiled and said " it's me."
You looked so very tired, and sank into a chair.
I tried so hard to let you know, that I was standing there.
It's possible for me, to be so near you everyday.
To say to you with certainty, "I never went away."
You sat there very quietly, then smiled, I think you knew...
In the stillness of that evening, I was very close to you.
The day is over... I smile and watch you yawning
and say "good-night, God bless, I'll see you in the morning."
And when the time is right for you to cross the brief divide,
I'll rush across to greet you and we'll stand, side by side.
I have so many things to show you, there is so much for you to see.
Be patient, live your journey out...then come home to be with me.
TÄVLING IGEN
Denna gång på Smycketillverkning iFokus.
Här är mitt tävlingssmycke. Lägg märke till snödropparna till höger i broderiet!
Nu börjar förberedelserna så smått inför världstävlingen "The Battle of The Beadsmith", där 192 beaders från hela världen är anmälda.
Temat är fritt och smycket ska vara klart, fotograferat ur alla vinklar, på det proffsigaste sättet man förmår, och inskickat på bild senast den 1/6.
Bilderna läggs sedan ut på Facebook, där röstning efter ett visst system äger rum. Man möts parvis och segraren går vidare till nästa omgång, tills bara två återstår i en final. Det är som en utslagsturnering.
Materialet man ska använda, ska till största delen vara småpärlor (seedbeads). Helst då av det japanska märket Miyuki, eftersom det är det företaget, som på något vis ligger bakom tävlingen, även om det är The Beadsmith som är arrangör.
Priset är äran att få känna sig som världens bästa beader tills nästa liknande tävling äger rum, och den reklam, som detta ger vinnaren. Att vi ger gratisreklam med både avancerad fotografering och många timmars arbete till både Miyuki och The Beadsmith... Det är det ingen som talar högt om. Eller våga tänka på... Pärlvärlden är sådan.
Och i detta sammanhang ska jag vara med. Jag tror knappt på det själv. Alla kommer att göra sina absolut bästa arbeten, och de flesta är så otroligt erfarna och kunniga. Själv har jag bara broderat med småpärlor i ca två års tid...
Under ett halvt års tid har jag haft prestationsångest, och stundtals funderat på att dra mig ur, eftersom jag inte alls känner för att göra bort mig i stora sammanhang. Därför har jag försökt att lära mig så mycket som möjligt det sista året, och försökt utmana mig själv till att bli bättre och bättre.
Här är mitt sista broderade halsband, delvis med Miyuki, men också med Toho, tjeckiska glaspärlor och sötvattenpärlor. Stenen fram är jaspis. Låset är bara det ett smycke. Det är av Sterlingsilver med någon sorts kristaller.
För ett halvår sedan såg jag på Facebook ett kors i makramé, som var så underbart vackert. En vän bad mig göra ett sådant till henne, för hon var mer övertygad än jag var, om att jag kunde. Så jag sparade bilden, men när jag sedan skulle göra ett försök med trådarna, kunde jag inte hitta fotot. Jag ville så väldigt gärna göra det där korset, så jag försökte dra mig till minnes hur det kunde vara gjort, och försökte treva mig fram till ett hyfsat resultat. Så här blev det: Det blev ett vitt och ett svart grittrande kors med swarrisar. Min vän köpte båda två... Priset? 200:- styck.
Inneväder!
För kallt för och för halt för behagliga dagliga promenader. Vintermörkret tynger både kropp och sinne. Jag vaknar tidigt. Alltför tidigt för att egentligen gå upp, men otäcka drömmar jagar i huvudet efter en orolig sömn och jag vill inte somna om med denna känsla av obehag.
Där ligger det halvfärdiga armbandet och pockar på köksbordet. Det vill bli klart så snart som möjligt. Jag sätter mig ner och testar nya färger och former. Obehaget försvinner och klockan tickar. Det ljusnar och dagen gör sig påmind vid horisonten... Det är dags att somna om.
 |
| Armband med glascabbar från Cessy Ståhle och Annicka C. Lås av mässingstråd. 2800:- |
SKÖTSEL AV SMYCKEN
Egentligen vill man tro att metall och stenar är oömma, och håller färg, glans och lyster för "vardagsslitage". Men några saker kan vara bra att veta:
Oäkta smycken består av metallegering (blandad metall) och då finns ofta bl. a. koppar med i bilden. Särskilt i fuktig, varm och salt miljö (svett... bad... varma, fuktiga lakan, luften i ett badrum) vandrar kopparjonerna lätt till de andra metallerna, så att röd missfärgning uppstår. Det kallas på fackspråk för galvanism, och till vardags för rost eller oxidering. Det sker snabbast när en katalysator tillsätts. I detta fall salt.
Guld är en ädel metall, och stabil, men silver blir svart med tiden.
Äkta pärlor och vissa stenar, som turkoser, bärnsten, malakit är känsliga för parafym, hårspray och andra kemekalier. Det är också bra att veta.
DÄRFÖR:
Smycken i badrummet oxiderar lätt.
Smycken i fuktig sängvärme likaså.
Parfym och hårspray innehåller kemikalier, som kan förändra metall och vissa känsliga stenar. (Bärnsten, turkos, äkta pärlor)
Solen kan också förändra bärnsten och turkos.
Blus eller tröja mellan smycke och hud är ett bra sätt att hålla smycket fint länge.
MICROMACRAMÈ
Micromacrame kallas den teknik jag använder till mina finaste knutna halsband och armband. Materialet jag använder är, för det mesta, vaxad bomullstråd, eller tråd av lin. Men helst vill jag knyta med syntettråd som är så pass tunt, att det t.o.m. går att trä på sötvattenspärlor och stenar med lite mindre hål i, där det passar.
Knyttekniken är mycket gammal och kan återfinnas både bland indianer och i gamla Kina. Sjömännen använde också dessa knutar till både flaskdekorationer (skydd) och annat i sin vardag.
Mönstervariationen och knutarna har jag, personligen, hittat i gamla böcker från 60-70-talet, då denna tekniken hade en trend-period. Man gjorde både gardiner, vepor, väskor, skärp och visa plagg i makramé, på den tiden, men använde då ett helt annat garn än det som finns i mina smycken.
Nu har makramé blivit trend igen. Men nu är det, i första hand, smycken som gäller, med finare knutar och med pärlor och stenar, som inslag.
BRINN-STEN
Förstenad kåda
fylld av forntidens mystik
Strandar
med havets dyning
Brinner
i sanden
som på sin jättefuras bark
i samma sol
som i förgånget Eden
(dikt av Christina Glasell)
Vet du om att bärnsten är så lätt att den flyter i saltvatten? I södra Sveriges kan man göra fynd från Skånes östkust till upp utmed Hallandskusten. Det är den fina Baltiska bärnstenen man hittar då.
På halländska kallas bärnsten för RAV
FABLE (Dikt som i tävlingen VINTERSAGA illustrerade halsbandet nedan)
She was a lady, bent with age,
so shy, not fond of talking.
Her hair was grey, just like her clothes
but her footsteps were silver, when she was walking.
The touch of her feet glistered pale
of something with magical power.
They looked like stars of the Milky Way
seen in the twilight hour
No one could understand this kind of glow.
Wise man said: "We know nothing that is shining so."
But the purple roses at her gate
(You will them always remember)
ignored the winter and the snow,
blossoming in dark December.
Everywhere else the isy cold
froce every leaf and flower
but around her little gardengate
was summerwind with mighty power.
(by Christina Glasell)
