STILTJE

Vårt hus håller just nu på att repareras på utsidan. Man river ner gammal cement med bilning, för att sedan mura upp igen, med stark, ny cement. Den gamla cementen är mycket dålig, och armeringen ligger i ytan, där den rostar av regn och värme. Och det låter! Det har dånar fruktansvärt i mer än tre veckor nu, och det kommer att bli mera... De har jobbat just utanför vår dörr de sista dagarna och jag lider både av sömnbrist, migrän och tinnitus just nu. Innan vecka 27 ska allt vara klart. Det ser jag fram emot.
Pärleriet har blivit rutinmässiga makraméarmband, där jag slipper tänka, och lite annat smått, som är lättgjort.

Så här ungefär:

Glasscabb med seed beads... 498:-

Enkelt armband med macrame 198:-

Något i solfärger...  Hampagarn, seedbeads 199:-

Avsluten är svåra, när man inte kan bränna knutarna, så det blev några
pärlklädda fransar med vaxade knutar. 197:-

Två rader med rökkvarts. 399:-

Radband till meditationen. 579:-

Handgjorda chakrasmycken Äkta silver, äkta stenar...  399:-

Makramé....Koraller, turkoser(behandlade) onyx, silverlås 349:-

MICRO MACRAME

Så upptäckte jag plötsligt att Smyckestillbehör hade tävling på gång, med bara några veckor kvar till sista inlämningsdatum... 40% av materialet skulle vara deras. Temat var Wire and knotts. Med makramé kunde jag säkert få ihop något bra om jag hade tur och fick någorlunda inspiration. Men då måste jag ha tråd från deras sortiment. De hade hampatråd i fina färger, och det beställdes på stubinen. Jag hade förut gjort ett hjärta av mässingstråd, pärlor mm, och det passade perfekt i sammanhanget. Men hampatråden var inte som jag tänkt. Den var "ullig" och ojämn och knutarna blev ojämna här och där. Men, jo då, jag fick ihop det här smycket... som jag kallade något i stil med livsträd med kärleken som kraftkälla....
Stilen är helt ny för mig och jag lekte med både teknik och färger.

 Sedan surfade jag runt lite mer på företagets sida, och hamnade plötsligt på S-lon. Det är den sortens tråd jag brukar använda till makramé. Det var bara en drygt en vecka kvar, men jag hade tråd hemma , i samma färg, som fanns i deras utbud, så jag kunde börja direkt, utan att det märktes att detta  inte var deras tråd, om jag bara beställde precis likadan. Så det gjorde jag..... Fredagen gick och helgen gick och jag knöt och knöt... och hann ganska långt innan jag, på tisdagen fick den nya rullen med posten... 

Känslan då jag öppnat försändelsen och såg att den rullen jag köpt hade en helt annan färg än den jag börjar jobba med var obeskrivlig... Jag hade valt ut en sten med hål i av rhodokrosit och gjort ett eget mönster, som jag inte sett någon beskrivning på förut... och gjort nästan halva halsbandet. Att börja om kändes alltför tungt i det läget. Jag la undan det så länge...

Och började om helt... Gjorde en fokal av en glascabbe, som Annicka Cederberg gjort och använde mitt nya mönster på nytt.
Det blev så här:

 Jag var mycket nöjd....  Vad blev det av det andra då? Ett UFO till, kanske? Nej, det rev jag upp till hälften och fullföljde på helt annat vis........

 

SÅ LÄNGE SEDAN

Det var ett bra tag sedan jag skrev. Det blir så lite tid kvar, när alla måsten är avklarade, så bloggen kommer lite i skymundan numera. 
Pappa har kommit på äldreboende, så mamma bor själv numera, och behöver hjälp. Hon ser mycket dåligt, så jag hjälper henne med en del, min son med en del, och min bror med flera delar, trots att han bor långt borta i Falun.

En hel del smycken har kommit till... mest broderier, men också en del makramé. 

Jag har haft ytterligare två stora smycken, som blivit finalister i FireMountain Gems stora tävlingar, som alltid lockar deltagare från hela världen. Och jag hisnar, när jag ibland tänker på vad det innebär.

 

SON OF GANESHA

Son of Ganesha hade jag egentligen tänkt ha till BOTB 13, men jag fick inte till det i tid. Ingenting stämde och det blev ett UFO (Ofullbordat objekt) i nästan ett år. Jag jobbar alltid på inspiration... Börjar med att limma fast en sten någonstans, för att sedan känna mig fram med form och färg, efterhand som arbetet växer. Nu måste jag få form på helheten... Beten... ögat... snabeln. Ögat var svårast. Jag testade sten efter sten och letade lämpliga glas cabbar hos Smyckeskonditorn Annicka Cederberg. Men nej, det blev bara konstigt. Och var skulle det sitta för att se helt rätt ut? Till slut broderade jag runt en svart pärla, och det blev perfekt! 
Allt annat gjorde jag om tre gånger, minst, innan jag var nöjd. 

Så var den, till slut klar. Men jag visste inget sammanhang just då, där broderiet passade in... Jag ville tävla med det. Visst hade Fire Mountain Gems I USA sina jättestora tävlingar, där de kända namnen syns.... Men det kändes så stort. Till slut hamnade det där ändå.
Tre månader senare fick jag veta att elefanten gått till final. Den skulle skickas, med post, över Atlanten för fotografering och bedömning. Jag fick sedan diplom med bild, som jag satt upp på väggen och 25 dollar att handla för.

BOTB 14

 Detta var mitt bidrag till B.O.T.B´14. Jag gick aldrig vidare, men det var kul ändå. Man får visa upp vad man gör, och se och bli inspirerad av andras fantasier och verk.
Nästa år hade jag inte tänkt ställa upp, men jag ångrade mig, för man lär sig så mycket och lär känna så många andra, som sysslar med pärlor, som hobby.

MERA OM TURKOSER, MIN PASSION

Jag älskar turkoser!

Åtskilliga timmar har jag suttit framför datorn och nyfiken läst om olika gruvor, om Navajo-indianernas och andra stammars avancerade smyckes-tillverkning, om stenens påstådda magiska egenskaper, osv.

Jag har klyvt stenar för att se på de råa ytorna genom lupp och mikroskåp och försökt lära mig se om stenen är infärgad, om det är imitation, (Howlit liknar turkos när den är färgad, och magnesit  används också som turkosimitation) om den är mald och blandad med färg, klister och plast och sedan formad (man-made) eller bara ytbehandlad med recin med mönster, som liknar matrixen i turkos. Matrix kallas stenen som turkosen växer ur. Den är oftast svart eller brun.

Turkosen är en porös sten, som tar åt sig smuts, om den inte ytbehandlas. Detta görs på olika vis. Treated turkos kallas det då. Harts har används i långa tider, och är det som ännu gäller för experterna. I Kina behandlas ytan ibland numera med färgad plast, med mönster av rutor och ränder som liknar matrix. Och stenen blir ofta förskönad till oigenkännlighet. (se bilder)

Turkosens färg varierar från grönt till himmelsblått och beror på förhållandet mellan järn och koppar i mineralet. Koppar-turkoser har en blåare färg. Nyanserna är olika från land till land och från gruva till gruva. Den mest eftertraktade färgen är den himmelsblå. Det var den, som fanns i de gamla gruvorna i Iran, och det är den, som numera finns i Sleeping Beautygruvan i Arizona USA. Sleaping Beauty-stenen har dessutom en hårdhet, som ingen annan turkos har, så den behöver inte ytbehandlas, och ytan kan poleras blank på ett sätt som inte andra turkoser tillåter. Den är mycket dyr och eftertraktad.

Kingmanturkosen, som också är från Arizona, har en djupare blå färg, men de allra finaste av dem är redan brutna och finns i smycken från 60-70-talet. (Deras kännetecken är den gyllene pyriten och kvarts, som matrixen kan innehålla.) Gruvdriften där lades ner något senare, när gruvan ansågs utarmad, men återupptogs efter en tid, för kopparbrytning, men med sämre turkoser i släptåg.

Det finns åtskilliga fina turkos-gruvor i Arizona och New Mexiko, men många är utarmade och nedlagda. Var och en har sitt kännetecken på turkosernas matrix, mönster och färg, och riktiga experter kan se var en sten kommer ifrån.

Turkoserna från Asien är ofta något grönare till färgen.
De sista åren har Kina stått för en stor del av världsmarknadens turkoser. Nya gruvor har uppstått med god kvalitet och fin blå färg på stenen.
 
En "riktig" turkos är en av de dyraste ädelstenarna. Då får den inte vara färgad eller ytbehandlad med plast. Sådana stenar är mycket svåra att få tag på nya numera. Och man måste akta sig för noga bedrägeri.
En sämre kvalitet på turkos är calk-turkos. Den är porösare och färgas i önskad blå färg. Den är inte så dyr, men ändå en äkta turkos.
Kopparturkoser har kopparhaltig matrix, och är blåare till färgen än genomsnittet. Den lär vara finare än andra, och finns i en del gruvor i Arizona.

Längst ner på min första sida finns några turkos-hängen att jämföra. Och på bilderna intill syns två små Sleaping Beautys och en Kingman-turkos med pyrit i ett halsband. På andra bilden har jag kluvit en kula och en avlång sten, för att jämföra yta och innehåll. En sten är något ljusare inuti, vilket visar på att den är färgad.

Stenens magiska egenskaper är också intressanta, men det är ett annat kapitel.

 Hur kan man då se skillnad på howlit och turkos? Jo, om man ser på ränderna från matrixen, så är de släta på howlit, men gropiga här och var på turkoser.
Och magnesit, som ju också används som imitation för turkos? Jo, magnesit har betydligt högre densitet är turkos. Om man har möjlighet att mäta den, så kan man vara ganska säker.

Howlit

Färgade turkoser

Klyvda, färgade och ytbehandlade turkoser.

SANDSKRIFT I HP

Jag sov, när telefonen ringde. Nyvaken svarade jag lite virrig och helt inställd på att det var mamma som ville något. Men det var en av HALLANDSPOSTENS bästa journalister. Han ville träffa mig och prata om SANDSKRIFT. Jag blev ännu mer omtumlad, men vi bestämde en tid dagen därpå i bibliotekets café. 
Så nervös jag var inför samtalet! Jag har lätt att prata med elever, särskilt i grupp, men i bland kan det helt knyta sig, och då får jag nästan helt tunghäfta. Särskilt när det är vuxna allvetare med i sammanhanget. Då vill jag ha det jag ska säga på papper, så jag inte stakar mig, och så att jag inte pratar på för mycket och för personligt. För när jag är nervös, så går munnen... och sedan ångrar jag ibland vad jag sagt. Och nu gällde det något, som för mig var så oerhört viktigt. Något jag hoppats på så länge. En presentation av min bok i tidningen, som inte fick bli fel. Som inte fick bli flummig på något vis.
Vi satt och pratade i minst en timme över en kopp te. Inte om dikterna, utan om mig och hur jag tänker. Och hur boken blev till. Det kunde bli hur flummigt som helst, om vi t.ex. fördjupat oss i andlighet och religion. 

Det blev en fem-poängare! Och jag är så otroligt glad och tacksam!
Reportagets tyngdpunkt lades på utbrändhet. På min egen och på mitt sätt, att genom personalfriskvård, försöka hjälpa andra. Ingen bitterhet mot någon eller något, mer än möjligtvis mot tidens anda.
 
Några små felaktigheter kom med, som att jag nu är bra från utbrändheten... Jag missförstod lite t.ex, när han frågade om hur jag mår nu... men jag ville heller inte ropa ut, hur trött ja är, i HP. 

Fast bilden var inte bra... Men om det bryr jag mig knappast.

Så oerhört mycket tack Pär Kågström! 
och fotograf Jari Välitalo