tisdag 22 februari 2011

TURKOSER, MIN PASSION...


Jag älskar turkoser!

Åtskilliga timmar har jag suttit framför datorn och nyfiken läst om olika gruvor, om Navajo-indianernas och andra stammars avancerade smyckes-tillverkning, om stenens påstådda magiska egenskaper, osv.

Jag har klyvt stenar för att se på de råa ytorna genom lupp och mikroskåp och försökt lära mig se om stenen är infärgad, om det är imitation, (Howlit liknar turkos när den är färgad, och magnesit  används också som turkosimitation) om den är mald och blandad med färg, klister och plast och sedan formad (man-made) eller bara ytbehandlad med recin med mönster, som liknar matrixen i turkos. Matrix kallas stenen som turkosen växer ur. Den är oftast svart eller brun.

Turkosen är en porös sten, som tar åt sig smuts, om den inte ytbehandlas. Detta görs på olika vis. Treated turkos kallas det då. Harts har används i långa tider, och är det som ännu gäller för experterna. I Kina behandlas ytan ibland numera med färgad plast, med mönster av rutor och ränder som liknar matrix. Och stenen blir ofta förskönad till oigenkännlighet. (se bilder)

Turkosens färg varierar från grönt till himmelsblått och beror på förhållandet mellan järn och koppar i mineralet. Koppar-turkoser har en blåare färg. Nyanserna är olika från land till land och från gruva till gruva. Den mest eftertraktade färgen är den himmelsblå. Det var den, som fanns i de gamla gruvorna i Iran, och det är den, som numera finns i Sleeping Beautygruvan i Arizona USA. Sleaping Beauty-stenen har dessutom en hårdhet, som ingen annan turkos har, så den behöver inte ytbehandlas, och ytan kan poleras blank på ett sätt som inte andra turkoser tillåter. Den är mycket dyr och eftertraktad.

Kingmanturkosen, som också är från Arizona, har en djupare blå färg, men de allra finaste av dem är redan brutna och finns i smycken från 60-70-talet. (Deras kännetecken är den gyllene pyriten och kvarts, som matrixen kan innehålla.) Gruvdriften där lades ner något senare, när gruvan ansågs utarmad, men återupptogs efter en tid, för kopparbrytning, men med sämre turkoser i släptåg.

Det finns åtskilliga fina turkos-gruvor i Arizona och New Mexiko, men många är utarmade och nedlagda. Var och en har sitt kännetecken på turkosernas matrix, mönster och färg, och riktiga experter kan se var en sten kommer ifrån.

Turkoserna från Asien är ofta något grönare till färgen.

En "riktig" turkos är en av de dyraste ädelstenarna. Då får den inte vara färgad eller ytbehandlad med plast. Sådana stenar är svåra att få tag på nya numera. Och man måste akta sig för noga bedrägeri.
En sämre kvalitet på turkos är calk-turkos. Den är porösare och färgas i önskad blå färg. Den är inte så dyr.

Längst ner på min första sida finns några turkos-hängen att jämföra. Och på bilderna intill syns två små Sleaping Beautys och en Kingman-turkos med pyrit i ett halsband. På andra bilden har jag kluvit en kula och en avlång sten, för att jämföra yta och innehåll. En sten är något ljusare inuti, vilket visar på att den är färgad.

Stenens magiska egenskaper är också intressanta, men det är ett annat kapitel.

2 kommentarer:

  1. Jag älskar också turkoser och allt som har en turkos färgton. Det var mycket intressant att läsa din kunniga info om turkoser - tusen tack för den. Du gör fantastiskt vackra smycken, en ren glädje att titta på.
    Ha det gott!
    Soliga hälsningar,
    Lambergsfrua

    SvaraRadera
  2. Tack!
    Jag blir så överlycklig för sådant här beröm. Det är många som är inne på min blogg, men så få som kommenterar, och jag undrar gång på gång vilka det är som tittar, eller om de bara halkat in på ett sökord efter annan information, som tangerat mina inlägg. Tack igen Lambergsfrua!!!

    SvaraRadera

SKÖTSEL AV SMYCKEN

Egentligen vill man tro att metall och stenar är oömma, och håller färg, glans och lyster för "vardagsslitage". Men några saker kan vara bra att veta:


Oäkta smycken består av metallegering (blandad metall) och då finns ofta bl. a. koppar med i bilden. Särskilt i fuktig, varm och salt miljö (svett... bad... varma, fuktiga lakan, luften i ett badrum) vandrar kopparjonerna lätt till de andra metallerna, så att röd missfärgning uppstår. Det kallas på fackspråk för galvanism, och till vardags för rost eller oxidering. Det sker snabbast när en katalysator tillsätts. I detta fall salt.

Guld är en ädel metall, och stabil, men silver blir svart med tiden.

Äkta pärlor och vissa stenar, som turkoser, bärnsten, malakit är känsliga för parafym, hårspray och andra kemekalier. Det är också bra att veta.

DÄRFÖR:

Smycken i badrummet oxiderar lätt.

Smycken i fuktig sängvärme likaså.

Parfym och hårspray innehåller kemikalier, som kan förändra metall och vissa känsliga stenar. (Bärnsten, turkos, äkta pärlor)

Solen kan också förändra bärnsten och turkos.

Blus eller tröja mellan smycke och hud är ett bra sätt att hålla smycket fint länge.

TARA

TARA
Makraméhalsband i svart tigergarn med äkta silverdetaljer, turkoser, bärnsten och korall. (Sålt)

MICROMACRAMÈ

Micromacrame kallas den teknik jag använder till mina finaste knutna halsband och armband. Materialet jag använder är, för det mesta, vaxad bomullstråd, eller tråd av lin. Men helst vill jag knyta med syntettråd som är så pass tunt, att det t.o.m. går att trä på sötvattenspärlor och stenar med lite mindre hål i, där det passar.

Knyttekniken är mycket gammal och kan återfinnas både bland indianer och i gamla Kina. Sjömännen använde också dessa knutar till både flaskdekorationer (skydd) och annat i sin vardag.

Mönstervariationen och knutarna har jag, personligen, hittat i gamla böcker från 60-70-talet, då denna tekniken hade en trend-period. Man gjorde både gardiner, vepor, väskor, skärp och visa plagg i makramé, på den tiden, men använde då ett helt annat garn än det som finns i mina smycken.

Nu har makramé blivit trend igen. Men nu är det, i första hand, smycken som gäller, med finare knutar och med pärlor och stenar, som inslag.

AUM

AUM
Svart makraméhalsband med äkta stor silverpärla med AUM-tecken två lila agater, m.m. (1259:-)
BRINN-STEN

Förstenad kåda
fylld av forntidens mystik

Strandar
med havets dyning

Brinner
i sanden
som på sin jättefuras bark
i samma sol
som i förgånget Eden

(dikt av Christina Glasell)
Vet du om att bärnsten är så lätt att den flyter i saltvatten? I södra Sveriges kan man göra fynd från Skånes östkust till upp utmed Hallandskusten. Det är den fina Baltiska bärnstenen man hittar då.

På halländska kallas bärnsten för RAV

COILAT JADEHÄNGE

COILAT JADEHÄNGE

FABLE (Dikt som i tävlingen VINTERSAGA illustrerade halsbandet nedan)

She was a lady, bent with age,
so shy, not fond of talking.
Her hair was grey, just like her clothes
but her footsteps were silver, when she was walking.

The touch of her feet glistered pale
of something with magical power.
They looked like stars of the Milky Way
seen in the twilight hour

No one could understand this kind of glow.
Wise man said: "We know nothing that is shining so."
But the purple roses at her gate
(You will them always remember)
ignored the winter and the snow,
blossoming in dark December.

Everywhere else the isy cold
froce every leaf and flower
but around her little gardengate
was summerwind with mighty power.

(by Christina Glasell)