FÅR JAG PRESENTERA

Min mamma

som blev Årets Motorkvinna 1958. På den tiden var kvinnor och bilkörning ingenting självklart. På bilskolorna såg man misstänksamt på dem och i press och bekantskapskrets gjorde man sig lustig över fenomenet. Min mamma tog tidigt körkort. Vi köpte en liten gråblå folkvagn som familjebil och när Motormännens Riksförbund började anordna manövertävlingar för damer, prövade hon och lyckades ganska bra. Hon tyckte det var kul, och började träna på de olika momenten, Problemet var bara att hitta stora platser att vara på, med pinnar och annat material, som behövdes. Stranden, Vägförvaltningens stora parkeringsplats, en stor skolgård, där hon kände vaktmästaren, blev då och då träningsanläggningar för manöverkörning på kvällarna.

Och hon gjorde stora framsteg. Hon visste var hon hade sin Folka på cm när. Hon gjorde en snäv fickparkering på 9 sekunder och körde i zig zag baklänges mellan pinnar i raketfart. 1958 vann hon tävling efter tävling tills hon blev bäst i Sverige.... Hon blev Sveriges Motorkvinna och vann en röd folkvagn!!!!

Men då började det hända saker omkring henne.... Stora delar av släkten hatade henne för detta! Hela bekantskapskretsen pratade skit om henne! Själv blev jag mobbad i skolan utan att fatta varför... En av pappas arbetskamrater pratade inte med honom på ett helt år.... En bekant sa till henne att hon måste veta att bilkåristerna i stan pratar så mycket skit om henne att man kan gödsla en hel åker. Motormännens tävling lade också till en regel om att den som vunnit en gång inte får tävla igen. (Den regeln togs bort några år senare. Det året gick hon åter till final, och kom då fyra.... Tala om beslutsamhet och skicklighet.)

Den stora svenska avundsjukan gjorde här sitt segertåg. 

Mamma år 87 nu. Hon är pigg och stark, nästan utan krämpor. Det finns de som minns hennes seger, och då blir hon lycklig. För några år sedan var hon också i lokaltidningens mittuppslag med stora bilder.

Och hon säger numera. "Tänk, först nu kan jag glädja mig på riktigt åt allt detta. Jag hade inte en enda vän sedan detta hänt, och det lade sordin på all glädje och stolthet då."

Jag var nio år och minns allt detta så tydligt.

(Tack Grandprix63 för lånet av bilder!)

Årets Motorkvinna

1958 års riksfinal i tävlingen Årets Motorkvinna var den tredje i ordningen och den mest spännande.
Endast 13 poäng skiljde mellan segrarinnan och fjärdepristagaren.

De 2.000 åskådarna såg fru Ruth Nilsson från Snöstorp, utanför Halmstad, ta hem segern med endast fyra poäng före tvåan arkitekt Maj Andersson från Stockholm.
Trean, fröken Ulla Hägglund, var snabbast men Ruth Nilsson klarade 10 av de 19 manöverproven prickfritt och förärades, förutom äran och en blomsterkvast, en skinande ny Volkswagen.

För att urskilja en vinnare utsattes deltagarna för svåra manöverprov.