Detta halsband var tänkt till studentbalen, men modellen blev lite fel.... Det skulle varit längre och spetsigare. Så nu ligger det där i lådan och väntar på bättre tider. Det är, som ni ser, makramé med glaspärlor i blått. Om det passar någonstans, så säg till! Gärna på Facebook. Det ligger mycket fint runt halsen högt upp mot halsgropen. Låset är en blå blomma med fransar av pärlor i nacken.... Det kostar 529:- med frakt....
till en särskilt viktig person, som fyller år i dag!
Nämligen min käre storebror!
Med en bild från området kring Torvsjön....
Grupptryck, trender, mode, religioner, "etikett".... Hjärntvätt.
Vem är man egentligen? Man speglar sig i allt detta och ska duga i andras ögon, för att passa i flocken som man för tillfället tillhör, annars blir man utstött eller mobbad. Detta syns tydligt i skolklasserna. Mycket tydligt. Ledaren styr med ett osynligt finger sin flock, och alla följer perfekt. Man ser det i trenderna, som måste följas hit och dit, som en dans, där alla måste kunna sina steg, för att inte bryta mönstret. Man ser det i religionerna, som i många fall styrs av maktlystna präster och ledare, som gärna vill bli dyrkade för sin höga position. (Fan är aldrig så farlig, som när han klär sig i prästkappa, sägs det) Då glöms ofta både kärlek, hjälpsamhet, jämlikhet, medlidande och ödmjukhet bort i Guds namn.
Vem är man egentligen bakom fasaden man försöker visa, för att duga, när man börjar tänka egna tankar, utan att påverkas av andras tyckande?
Har jag över huvudtaget några egna tankar, åsikter eller tyckande?
Den broderade mitt-delen i detta armband har legat och väntat ett bra tag på att bli något användbart och fint. Jag har försökt sy flera halskedjor, jag har sytt i hank för kedjorna, men hela tiden fått göra om, eftersom det känts fel. Så såg jag att broderiet hade två parallella sidor, och att det skulle passa som grund i ett armband av något slag. Det ena gav det andra, och detta armband såg dagens ljus. Makramé och pärlbroderi i skön förening.
Det stora amerikanska företaget Fire Mountain Gems & Stones har på sin FB- sida en form av veckotävling där besökarna kan välja veckans designer genom att klicka på "like" (gilla) och på så sätt rösta fram favoriten, som får ha sitt smycke, veckan igenom i deras första ruta på sidan. Väldigt många skickar in sina bilder. Sextio till hundra brukar det röra sig om, och de är från hela världen. Även "de stora namnen" dyker upp ofta och de brukar samla många "gilla". De är ju både kända och oerhört duktiga. På skoj har jag lagt in lite då och då, bara för att se om det går att nå fram. En gång gick det hela vägen. Då var det ett par örhängen det gällde.
Och denna veckan hände det på nytt! Helt otroligt roligt! Det var ett halsband, som jag gjort för flera år sedan. Jag hade coilat ett litet hjärta i silvertråd (Sterling silver) som jag hängt på halsbandet med äkta peridot, sötvattenspärlor och silverstavar. Det smycket pryder alltså nu storföretagets första sida på FB. Helt fantastiskt!!!
Vad som också är kul, är att det var den stilen jag hade på mina smycken innan makramé och pärlbroderi kom in i bilden.
Vårtröttheten
som ett blybälte
runt höften
Dagsrytm och kroppsrytm kivar,
trampar varandra ständigt på tårna
oense om vem som för
Klockan visar sommartid,
men nattfrosten
har en annan almanacka.
Vet alltid bäst
och vill alltid bestämma
glömmer ljuset
genom de nakna snåren
Men knopparna sväller redan
varma av sol
och liv
(text o bild Christina Glasell)
1958 års riksfinal i tävlingen Årets Motorkvinna var den tredje i ordningen och den mest spännande.
Endast 13 poäng skiljde mellan segrarinnan och fjärdepristagaren.
De 2.000 åskådarna såg fru Ruth Nilsson från Snöstorp, utanför Halmstad, ta hem segern med endast fyra poäng före tvåan arkitekt Maj Andersson från Stockholm.
Trean, fröken Ulla Hägglund, var snabbast men Ruth Nilsson klarade 10 av de 19 manöverproven prickfritt och förärades, förutom äran och en blomsterkvast, en skinande ny Volkswagen.
För att urskilja en vinnare utsattes deltagarna för svåra manöverprov.
SKÖTSEL AV SMYCKEN
Egentligen vill man tro att metall och stenar är oömma, och håller färg, glans och lyster för "vardagsslitage". Men några saker kan vara bra att veta:
Oäkta smycken består av metallegering (blandad metall) och då finns ofta bl. a. koppar med i bilden. Särskilt i fuktig, varm och salt miljö (svett... bad... varma, fuktiga lakan, luften i ett badrum) vandrar kopparjonerna lätt till de andra metallerna, så att röd missfärgning uppstår. Det kallas på fackspråk för galvanism, och till vardags för rost eller oxidering. Det sker snabbast när en katalysator tillsätts. I detta fall salt.
Guld är en ädel metall, och stabil, men silver blir svart med tiden.
Äkta pärlor och vissa stenar, som turkoser, bärnsten, malakit är känsliga för parafym, hårspray och andra kemekalier. Det är också bra att veta.
DÄRFÖR:
Smycken i badrummet oxiderar lätt.
Smycken i fuktig sängvärme likaså.
Parfym och hårspray innehåller kemikalier, som kan förändra metall och vissa känsliga stenar. (Bärnsten, turkos, äkta pärlor)
Solen kan också förändra bärnsten och turkos.
Blus eller tröja mellan smycke och hud är ett bra sätt att hålla smycket fint länge.
MICROMACRAMÈ
Micromacrame kallas den teknik jag använder till mina finaste knutna halsband och armband. Materialet jag använder är, för det mesta, vaxad bomullstråd, eller tråd av lin. Men helst vill jag knyta med syntettråd som är så pass tunt, att det t.o.m. går att trä på sötvattenspärlor och stenar med lite mindre hål i, där det passar.
Knyttekniken är mycket gammal och kan återfinnas både bland indianer och i gamla Kina. Sjömännen använde också dessa knutar till både flaskdekorationer (skydd) och annat i sin vardag.
Mönstervariationen och knutarna har jag, personligen, hittat i gamla böcker från 60-70-talet, då denna tekniken hade en trend-period. Man gjorde både gardiner, vepor, väskor, skärp och visa plagg i makramé, på den tiden, men använde då ett helt annat garn än det som finns i mina smycken.
Nu har makramé blivit trend igen. Men nu är det, i första hand, smycken som gäller, med finare knutar och med pärlor och stenar, som inslag.
BRINN-STEN
Förstenad kåda
fylld av forntidens mystik
Strandar
med havets dyning
Brinner
i sanden
som på sin jättefuras bark
i samma sol
som i förgånget Eden
(dikt av Christina Glasell)
Vet du om att bärnsten är så lätt att den flyter i saltvatten? I södra Sveriges kan man göra fynd från Skånes östkust till upp utmed Hallandskusten. Det är den fina Baltiska bärnstenen man hittar då.
På halländska kallas bärnsten för RAV
FABLE (Dikt som i tävlingen VINTERSAGA illustrerade halsbandet nedan)
She was a lady, bent with age,
so shy, not fond of talking.
Her hair was grey, just like her clothes
but her footsteps were silver, when she was walking.
The touch of her feet glistered pale
of something with magical power.
They looked like stars of the Milky Way
seen in the twilight hour
No one could understand this kind of glow.
Wise man said: "We know nothing that is shining so."
But the purple roses at her gate
(You will them always remember)
ignored the winter and the snow,
blossoming in dark December.
Everywhere else the isy cold
froce every leaf and flower
but around her little gardengate
was summerwind with mighty power.
(by Christina Glasell)
